Heredero har fått en liten vän i sin hage. Lille Pompe som är gårdens egen ponnie till familjens barn delar från och med i går hage med Hero. Första gången i livet skulle jag tro som Hero har en hästkompis i hagen. Hingstar brukar man ju inte släppa ihop och han hade väl knappt varit i hage överhuvudtaget i Spanien. Och här har han fått vara ensam i sin hage sedan han kom för att anpassa sig till Suecia under lugna former. Men igår släpptes de tu ihop. Lugnt  och hövligt. En stor och en liten. En ljus och en mörk. När jag släppte ut Hero efter ridpasset travade han fram till Pompe och gav honom en puss. En liten kompis  i hagen - that's love! Dessförinnan skrittade Hero och jag i ösregn bort till ridhuset, ackompanjerade av Hanna, iförd endast hood-tröja. Visserligen stod det Ulf Lundell över hela bröstet - men vad hjälper det mot ösregn? Det var en hel del andra hästar idag i ridhuset (så klart- himlen hade ju öppnat sig hela förmiddagen) men Hero tog det med upphöjt lugn. En liten typ intresserade honom speciellt, det var en mörk och mycket liten ponny  - påminde väl om Pompe, Heros hag-kompis. Den hade han svårt att släppa fokus på. Hero verkar gilla små killar! Det blev ett lugnt litet pass under Hannas stränga blick. Jag måste fram med skänklarna. Det känns som jag sitter i cowboy-stil när jag för fram dem, men när jag ser mig i ridhusspegeln ser det bra ut, däremot för jävligt när jag sitter i min vanliga "comfort-zone". Så jobba på det, Marie! Jag tycker att Hero är grymt cool, efter bara några månader i Sverige är han hur lätt som helst:  att rida ut med, att rida i ridhus, att rida på ridbana, att gå ihop med andra hästar, att gå ensam... listan är lång. Och bara 4 år! Vilken fullträff! SEN kom prövningen: en timmas personal training med Merethe på MPIYO studio. (Mindfulness/Pilates/Yoga). Jättefint ställe, behaglig och lugn PT. Jag fick pröva på Pilates-reformern och har nu bokat 5 PT pass med Merethe innan hon släpper loss mig ensam i reformern. Merethe var snäll: hon tyckte inte att det var så illa som jag trodde - och jag tyckte faktiskt att det var skön och härlig träning. Och hon kunde pedagogiskt förklara varför man de-stabilseras i bäckenet och bålen med tiden och hon kunde faktiskt också lova snabb förbättring - MEN DÅ MÅSTE JAG JOBBA. Helvete. Jag kommer inte undan. Men skall jag förbättra ridningen så  får jag svälja förtreten att behöva gå på träningspass. Äntligen! utbrast en dotter som tjatat i rätt så många år på mig när hon fick höra var jag hade spenderat eftermiddagen. Hittade en bite Raclette-ost i frysen och tröstade mig med Raclette i kväll med goda tillbehör i min ensamhet - mannen är på jobb. Jag och mina genomblöta ridkläder torkade upp till Raclette-järnets värme och Bryan Ferrys Dylanesque. Rätt bra dag i alla fall. På  bordet vitsippor från Stenshuvud.

En liten och en stor bekantar sig