Här vandrar Heredero i Spanien på väg till transporten som skulle ta honom från Malaga till Sverige i början av året. Han anlände till snöglopp, nytt land, nytt språk, nya stallar, nya människor och nya vanor. Den omställningen har du klarat med den äran, Hero! Och idag rider jag ut på Heredero i Ystad Sandskog i solen till vårfåglarnas otroligt starka och vackra ackompanjemang. Det blev ett kärt återseende i morse efter Parishelgen. Hero glodde lite förundrat när vi dök upp i hagen på förmiddagen. Redan?? Men strax kom ett litet dovt gnägg och han kom vandrande mot oss och lät sig villigt tas in i stallet. Först rykt. Sen longering. Högervarvet är lite knepigare än vänstra. Sen satt jag upp. Hanna var som en hök på mig: "Slappna av i knäna! Hälarna NER! Släpp ner underbenen!" Ja det är rätt, på mig bara. Jag skäms när jag ser mina skänklar på första bilderna. Eller nej, skäms är fel ord, det finns värre saker att skämmas för i livet än ett par skänklar som inte är perfekta, men STÖRS är ett bättre ord. Det skall jag jobba på. Och på massor mer. Snart kommer vår tränare Christina tillbaka och det blir toppen. Men Hanna är inte så dålig hon heller, minsann. Det blev skritt och trav i båda varven och lite volter och vägar. Sen en liten skogpromenad för att slappna av och och varva ner. Det gick hur bra som helst tills fem små pytte-ponniesar från Ystad Ridklubb dök uppfrån ingenstans bland träden.  Hjälp vad farligt! Hero är nog inte van vid varken barn eller shettisar från hingststallet där han stod i Spanien. Det har vi märkt. Men sen inställde sig lugnet och vi fortsatte promenaden. Med en lycklig Marie i sadeln. Nu tar Hanna och Tove hand om Hero på allra bästa häst tills vi ses igen efter påskhelgen. So long, see you soon.