Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av avemaria - 17 november 2013 18:19

Nä nu jäklar måste jag skaka liv i min insomnade blogg. Det har varit en riktigt rolig dag. Hanna och jag hade mest på kul -  både för Hero och för oss - kommit överens med Laura att låta honom starta för första gången i en LC:2. Hanna var inte så pigg på att tävla själv just i höst, men det skall vi nog ändra på... Bollerup hade lämpligt nog en tävling i helgen så Hanna och jag fick bråttom med att fixa licenser för häst och ryttare och kolla så att alla papper var i ordning. Och Laura fick ta sig från Köpenhamn och tok-pluggande hem till Ystad  (tack för att du kom förresten, äntligen lite old-times memories mor och dotter) och rida både fredag och lördag för att komma igång och lära känna Hero lite bättre. Lördag tog hon ett pass för Pia Helsing på Ystad Ridklubb som var pedagogisk och instruerade fint och fokuserade på avspänning, form och bakbensaktivitet och sen var det ingen återvändo. På lördagkväll efter att vi hade spa-behandlat skit-grisen tog Laura och jag en TV-dinner med goda turkiska köttbullar, fetacrème och ugnsbakad pumpa för att ladda inför morgondagen. Och denna kvällen var det jag som satt och putsade träns och sjöng för mig sjäv på det goda värmegolvet i grovköket.  Det var nämligen alltid Laura förut som vårdade alla Dumbledores saker ömt och satt och nynnade för sig själv kvällen före tävling och putsade utrustning med typ 7 olika burkar av olika putsmedel.. Men nu var det jag... Mellan varven lyssnade vi på den gamla 70-tals ikonen Jane Birkin som fortfarande är aktuell och kollade lite på TV. Mysigt.  Lite som förr. Och så packade vi väskor och frukost till supporter teamet. Halv sex ringde klockan. Det var kolsvart och fullmåne. Vi hade stämt träff 07.00 i stallet med supporterteamet: Lotta som körde, Hanna hästägare som så generöst delar med sig av sin underbara häst och så jag och Laura. Hero fick frukost i mörkret. Sen gav vi oss av. Hero lufsade in i transporten som om han aldrig gjort något annat. Och när vi kom fram till Bollerup sken solen och allt blev bara jättebra. Fokuserad framridning, en kanonfin runda och en andra placering på 68.93% Heros debut. En liten femårig grabb som rest så långt från Spanien till vårt kalla land. Och som förvånar oss hela tiden med sitt coola sätt, sitt superstabila psyke, sitt godhjärtade sinne och sin villighet att göra rätt. Och han gillar att visa upp sig. Ser alltid stolt ut efteråt. Tittar sig omkring, glad och nyfiken. Me gusto! verkar han att säga. Vad glad jag är att jag fick lära känna dig Hero. Du har verkligen kommit med massor av glädje till oss alla.

   

Av avemaria - 9 september 2013 18:25

Idag är första gången på evigheter som det är lite höst i luften. Det har varit en otrolig sommar med en oändlig räcka av soliga dagar och ljumma kvällar. Hero har gått ute dygnet runt hela sommaren och idag är första natten han får stå inne i sin fina, stora box. Duktiga Hero kan nu förvänd galopp och Hanna sätter ett och annat fint enkelt byte med honom. Jag tränar på med Pia som instruerar mig grundligt och lättfattligt. Bland annat jobbar vi på stadig och stilla hand med jämnt stöd och på att få bort min fula svank genom att trycka magen mot ryggraden och stärka bäcken och buk. Det har börjat ge lite resultat och Hero gillar det. När jag gör rätt svarar Hero omedelbart, så på det sättet är han en fantastisk läromästare trots sin ringa ålder. Min minst sagt försiktigt anknytning till honom har nu gått över till en stabil och trygg kärleksrelation. Jag är aldrig rädd för honom/hästen numera, däremot kan vissa situationer fortfarande te sig lite läskiga, framför allt när han blir rädd och jäser upp sig. Det händer dock alltmer sällan. Men då tar jag fram min mentala bild och det är bara Hanna och jag som vet vilken den är och den har vi ganska roligt åt och och jag tänker inte berätta vilken den är.

Hero snygging - foto: Natalie Lindholm

 


Av avemaria - 26 juli 2013 22:02

Men herregud, det har gått nästan två och en halv månad sen sist. Vad hände? Ljuset, värmen, sommaren kom emellan kanske. Semester, hav, sol, vänner, sand, grönska. Det vackra och goda livet tog väl över helt enkelt och blogg och web och skärm liksom bara vek undan. Men nu måste jag bara uppdatera lite: Hero fortsätter att imponera! Både som personlighet, ridhäst och strandraggare. Hanna rider honom kanonfint, Laura likaså, jag har väl bättrat mig lite, men har fortfarande ostadig hand och viker mig i överlivet i "svängarna". Sista passen har Laura fått av mig, det är nästan sänkande för mitt självförtroendet att se honom ridas så stadigt och fint. Det innebär ju att jag inte längre kan skylla på Heros unga ålder när det inte går bra. Det är helt enkelt ryttaren, dvs Marie = jag, som är felet när det inte funkar. Men vadå - Rom byggdes inte på en dag. Natalie Lindholm har plåtat Hero vid havet för en kommande bok om pre-hästar i Sverige och det blev helt fantastiska bilder. Hero var bara så läcker på stranden, Hanna var lika läcker som gick ut i vattnet iförd kläder och skor och liksom longerade Hero i vågorna. Efter den eftermiddagen tror jag Hero om det mesta. Hanna likaså. De är båda kandidater till TOP MODEL. I höst skall Hero förhoppningsvis starta någon lätt dressyrklass. På sin första träningstävling med Hanna gick han på över 66% så det finns goda chanser att han åtminstone får godkänt. Mitt hjärta har han definitivt vunnit!

Hero longeras  i vattenbrynet av Hanna

 


     



 

Laura och Hero tar sig ett pass i ridhuset för att undkomma bromsar och flugor i sommarhettan

 

Och här är Natalie Lindholms fina bild på Hero uppstigen ur havet

 

Av avemaria - 13 maj 2013 19:27

Hero, du får ursäkta, men jag har haft en otrohetshistoria med Guingol. Guingol är pre-korsning och bor på Mallorca och där har jag varit på ridresa. Skämt åsido, men Guingol är världens bussigaste dressyrhäst. Inte lika tjusig som pre-hingstarna där, men mig passade han perfekt. Om pre-hingstarna är att likna vid kaxiga strandraggare så är valacken Guingol "bussige pojkvännen". Nä, nu slutar jag liknelsen. Det är en häst. Lydig, balanserad, taktfast. Världens  bästa i nedsutten trav. Galopfattningarna satt som en smäck. Och JAG kände mig för en gång skull ridkunnig!! Han liksom flöt fram på slutet och jag fick honom precis dit jag ville i de flesta (enklare) skolorna. Jag och mina systrar har varit en vecka på kombinerad tur och dressyrresa, en vecka på Mallorca. Kanonbra.  Jag tog dressyrprogrammet och syrrorna tur-programmet. Jag red ut tillsammans med dem en dag på en 6-timmars ritt med paus då vi band hästarna under pinjeträden, tog av sadlarna, gav hästarna vatten och mat och själva fick vi pick-nick och kall öl. Gudomligt. Vi bodde på en underbar lantgård/stuteri, mitt ute bland olivträd, mandel- och citronträd. Tuppar gol, hönsen pickade, stuteriet hade 80 pre-hästar i olika åldrar och allt var otroligt vackert. Litet hotell, världens mysigaste lilla krog och bar. Helpension med hemlagad, rustik mat och vin från egen vinodling. Jag har sällan haft en bättre semester. På nätterna sjöng näktergalar och natthundar skällde från gårdarn i fjärran och himlen lyste med tusen stjärnor. Paradis. Och överallt doftade citronblommorna och lavendel. Jag ville inte åka hem. Jag köpte en grimma i spanska färgerna till Hero som en liten present till vår svenske spanjor. Han går inte av för hackor han heller. Och systrarna och jag har redan bestämt en ny ridresa till nästa år - då blir det Toscana!

Guingol

 

En av de kaxiga hingstarna



Almagro

 

Semesterlitteratur och en kall öl efter två dressyrpass 

 

Doppa sig i poolen kunde man också

 


Middag på terrassen

 

Här är jag bland citronträden utanför vårt sovrum

 

Men bäst av alla är ändå Hero - här i sin spanska grimma

 

Av avemaria - 21 april 2013 20:08

Lika seg som vintern har varit, lika segt har det varit på bloggfronten. Men nu jäklar. All snö har smält. Det går att rida på ridbanan. Krokus, snödroppar och påskliljor flaggar i alla färger i trädgårdar och dikesrenar. Let the sunshine in! I skogen hoppar kaniner och springer rådjur. Och Hero fäller sin vinterpäls och solar sig i den första värmen. Hanna har hoppat - se bilder nedan, det blev lite lufthopp men framför allt verkade Hero tycka att det var kul. Hero och jag tränar på med Christina Rengefors och det går framåt - äntligen har jag fått lite koll på yttertygeln... När Hanna tränar så går det förstås mycket bättre, men konstigt vore det förstås annars.. Och idag har vi varit på skogspromenad och klättrat omkring i kalhugget i Sandskogen. Spännande!! Backe upp och ner, stubbar runt och konstiga vägar, men Hero gillade det. Och jag vågade mig på en första galopp i skogen, visserligen en mini-sträcka, men ändå... som det heter på Göteborgska. MEN: Jag måstre sluta att leva i den tänkta katastrofen "snart kommer ett rådjur och skrämmer Hero och då kastar han sig åt sidan och jag trillar av och bryter andra benet..." Jag började ju bloggen Avemaria som någon sorts besvärjelse över min rädsla som kom efter benbrottet. Och det har NÄSTAN gått att tämja rädslan, för jag gör saker idag som jag aldrig hade vågat för ett år sen, men idag slog den tillbaka med full kraft. När Hero blir skraj ute och jäser upp sig och blir dubbel så stor så liksom fortplantar sig hans känsla in i mig- jag halvreser mig i sadeln och spärrar upp ögonen och blir stel som en pinne, tvärtemot alla ridlogik. SLUTA Marie. Du är en välutbildad KBT terapeut och borde kunna tampas med dina egna katastroftankar. Sluta att leva i en framtida katastrof. Ersätt katatroftanken med en rimligare tanke. Nu är inte då. Sjunk ner i sadeln, ta kommandot och lugna hästen genom ditt eget lugn. JAJA

lättare sagt än gjort men jag skall jobba på det!

Hero vågar - Hanna är INTE skraj

     

Sist en liten ögonblicksbild från Vitemölla nyligen - Spanien? Afrika?

   

 

Av avemaria - 24 mars 2013 15:08

Efter en långhelg i Paris med Laura kom jag åter till ett Skåne som aviserade klass-två varning. Det var inte direkt "springtime in Paris" för där var också snö, men den smälte bort efter nån dag och folk satt ute på caféerna och vände ansiktena mot ljuset. Det kändes på nåt sätt mer hoppingivande. Och snöstorm blev det sannerligen och det har nästan inte gått att rida eller ens ta ut hästarna när det har varit som värst här i veckan. Men i fredags bokade jag en träning med Christina i hopp om att det skulle ha lugnat sig lite och samordnade mig med Marianne och Doeke i stallet så att vi skulle ha lite sällskap. Men icke. Fredag förmiddag kom ny snöstorm och Christina ringde från Skurup och sa "jag vänder, man ser inte handen framför sig, det är riktigt läskigt på E65:an". Men Marianne och jag var taggade så vi red bort till ridhuset i rykande storm för ett pass utan tränare. Snön gick nästan upp till magen på Hero och stormen piskade i hans ansikte, men han var så cool och läcker. Fick långa tyglar av mig på stigen och pulsade fram och hittade själv de bästa ställena att gå på. Duktig kille. Inne i ridhuset ven vinden i plåtarna, men det var i alla fall torrt. Härligt att rida igen. Lite stela var vi nog båda två, men efter lite galoppjobb så gick det bättre. Jag är så tacksam för lille Hero och nu börjar vi känna varandra riktigt bra. På hemvägen kom en idiot till förare i alldeles för hög hastighet i sin bil när vi skulle över vägen och stänkte snö och is på Hero och Doeke, Doeke blev rädd och for åt sidan, men Hero brydde sig inte. Tänk vad cool han har blivit. Bäste vännen! Snart går det att rida på ridbanan igen och skogsstigarna ligger och väntar. Vad härligt det skall bli! Men först är det påsk, och sen lite roliga hingstvisningar som Hanna och jag skall åka på och sen blir det dressyr-ridläger för mig på Mallorca sista veckan april/maj. Dumt nog just när pre championatet är. Varför ligger det så tidigt i år? Det skulle vara så roligt att visa upp fine Hero.. Men vem vet, kanske Hanna åker iväg i alla fall med sin vackre häst... Annars får det vänta till nästa år! 

   

Av avemaria - 3 mars 2013 19:58

Det bev en tur till ATG kliniken i Malmö för att kolla upp Hero efter kastreringen. Han har haft lite svullnad senaste månaderna, närmast ödem som kommit och gått kring skapet. Värst när han vilat nån dag. Och lite kass mage. Så vi bestämde oss för att åka in och få honom kollad. Han är en ängel att lasta. Går rakt in fast det är liite läskigt, får en morot och lugnar ner sig. Står blickstilla hela vägen. Det var INTE kul på E65:an mellan Ystad och Skurup kan jag säga. Vi lyckades pricka in en snöstorm med dunderhalka och ja, jag säger inte så mycket mer än att det var två rätt tysta damer som försökte behålla lugnet när däcken bara spann runt i de svaga uppförsluten. Jag försökte muntra upp Hanna som körde: Hanna, det är bara små uppförslut nu fram till Svedala och sen blir det säkert bar-mark... Ja för vi kunde ju inte precis vända, det var bara att köra rakt fram och försöka glömma alla vidriga, mega-lastbilsmonster som trängde sig förbi oss med ett VRÅL i ytterfilen. Jag tänkte på bro-olyckan men sa inget... Men vi kom fram safe and sound och sen blev Hero betittad av Helena Gunnarsson på ATG-kliniken.  Helena tror att ödemen är foder relaterade. Pröva HÖ i stället för hösilage och dra ner på krafft nästan helt och hållet! Det fanns inget skumt alls i själva genitalierna eller efter kastreringen och det var skönt. Ödemet kan tydligen komma sig av störd matsmältning. Hero blev lite generad när hon började pilla på honom och drog upp allt vad han hade så långt upp i buken han kunde, men efter ett litet shot så lullade han till och brydde sig inte.  Så det gick att genomföra en rejäl palpering och allt var helt normalt. Så nu är det kost-reducering tillsvidare. Och glupskheten har vi fått bukt med genom att strö ut höet på flera ställen i boxen så han får gå och leta efter det och då tar det lite längre tid att tugga och smälta. För säkerhets skull fick han en blod-screening och mask-screening men det visar sannolikt inget. Så det var ju skönt. Och visst är det något psykologiskt när man går till doktorn. Alla symptom försvinner nästan redan inne i väntrummet! Och samma tydligen med hästar. För direkt vi var hemma så skötte sig Heros mage och han har väl aldrig varit i bättre shape än senaste veckan. Går super på träning och ridning. Glad, pigg och harmonisk. Och Elin Jeppson kom och fysioteraperade honom nu i helgen och sammanfattningen blev: alldeles jämnt musklad, superfin rörlighet, inga smärt- eller spänningstillstånd någonstans - helt enkelt - INGA PROBLEM ALLS! Elin behövde inte använda sin laser. Heja på. Njut så länge det varar. Jag har sagt det förut och säger det igen - hästar är gåtfulla.

Hero drogad - Hanna och Helena alerta

 

Fysioterapeut Elin Jeppson ger Hero en omgång

 


Söndagspromenad i vårsolen

 

Släpp fångarna loss det är vår - Ystad Sandskog söndag 3 mars 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Av avemaria - 13 februari 2013 20:09

Nu var det min tur att tränas av Charlotte Wittbom. Det som är så kul med Charlotte är att hon är så förtrogen med lusitano och pre och att hon tar mig rakt av där jag befinner mig med hästen. Hon jobbade mycket med min sits och att få oss till ett avspänt och avslappnat team som följer varandra. Mycket skrittövningar, vägar, volter. Charlotte tycker att Hero är en hyvens, duktig kille som är en utmärkt läromästare, för han är känslig men ändå bussig och visar precis när rätt blir rätt och fel blir fel. Lite kul när en 4-åring blir läromästare! Hon slog genast ner på min sits - och det var små och viktiga korrigeringar: överlivet lite längre fram, mer upprätt, skänkeln aningens längre bak, tårna fram och på stigbygeln! Det första Charlotte gjorde var att länga mina stigläder 2 hål, helst 3 tyckte Charlotte. Och jag fick faktiskt en mycket bättre sits över hästen och i sadeln. Jag kände mig mega-lång i benen, men skit samma, jag kom ner i sadeln och fick lättare att hålla balansen. Sen såg hon omedlebart att jag lutar mig lite åt höger, så det MÅSTE jag rätta till. Och det har jag faktiskt blivit varse också med duktiga ordinarie tränare Christina Rengefors falköga. Och så ytterstödet så klart...Charlotte och jag och Hero var nästan ensamma i en timma i ridhuset och jobbade på lugnt och metodiskt och konstigt nog var varken Hero eller jag trötta efteråt. Jag var lite hög efter en bra timmas träning och gick hem i mörkret helt cool med Hero och han blev "litta skraj" för en mullvadshög som spökade i snön på hemvägen och hoppade till och drak-blåste vilket normalt gör mig lite uppskärrad, men jag brydde mig inte. Jag höll honom lugnt i ledrepet och sa: chilla Hero, det är inte ett lejon, bara lite jord, och så lufsade vi vidare. Jag älskar att vara ensam på stallet i stjärne-mörkret och snön. Jag tog hand om min lille grå vän och han fick stå och torka en liten stund med sitt nya fina Rambo Grand Prix fleece (yes - bortskämd är han) och äta lite gott och snön föll och allt var vackert och jag har faktiskt lite hopp om att kunna lära mig rida nån gång.


Vem är fin?

 Gott med lite hö i vinterhagen

 

Så här fin blev foderkammaren efter att den målats




Bästa avkopplingen som finns: en brasa som brinner


Kan inte låta bli att lägga in den här bilden på lite vårtecken....  


Skapa flashcards