Ja just det. Ett år har gått sedan Heredero kom till oss den 15 januari från Malaga, eller rättare sagt ända från Cadiz där han är född på ett stuteri. Och jag har ältat i en massa inlägg här på bloggen hur rädd jag var för honom när han kom som hingst, hur stressad han var, hur han vandrade fram och tillbaka i hagen, ständigt gapandes mot någon avlägsen mottagare som han säkert inte själv visste vem det var, taktandes, uppblåst, osäker, förmodligen lite skraj för allt nytt, (och vem skulle inte vara det) ja, tjatig helt enkelt. Och Hanna som sa, han lugnar sig, det blir bra, det är bara omställningen. Och jag trodde att hon sa så bara för att coola ner mig, jag var verkligen orolig att han ALDRIG skulle bli bättre att tas med. Och att jag aldrig skulle våga vara när honom mentalt och fysiskt. Och så blev allt så grymt bra! Så kul vi har haft med honom. Vilken liten personlighet han har blivit. Ganska grabbig, inte lika ömsint mild som Martuten, snarare lite rejäl tonårspojk, men with a heart of gold. Och Hero, under ditt första år har du bland annat blivit kastrerad, bekantat dig med ridhus, löshoppat med den äran, blivit en skogsmulle på uteritter, varit nere vid havet, gått 4-årsprogrammet på dressyrbanan på över 66%, blivit tränad, pysslad med, fått kiropraktor behandling, fått massage, blivit klippt (!), fått hag-kompisar och faktiskt, en kanonmorsa - Hanna och en hyggig bonusmorsa - Marie. Du har väl gjort det mesta man kan göra i en 4-årings liv och blivit nästintill pedantiskt skött och avscannad rörande minsta avvikelse som åtgärdats omedelbart. Ja, Hero, du kom med massor av glädje och du fick massor av kärlek och har betalat tillbaka med råge kan man lugnt påstå. I kväll är det minus 9 grader, du har fått två veckors vintervila, jag mockade din megastora box i månskenet, snön knastrade, luften var hög och torr som i alperna, jag släppte ut dig i paddocken, du vandrade lugnt runt med rimfrost i skägget, gick ner och spanade lite på tjejerna i lösdriften, lyssnade lite på knastret av några rådjur i skogen, kollade på mig när jag ordnade halmen i din box, kom när jag ropade. Sen gick vi in i stallet och du blev borstad, ryktad och din snart meterlånga, vita man fick sig en omgång hårvård på hög nivå. Och sen gick vi tillbaka till boxen och vi stod gemensamt och tittade ut över mörkret och du blåste så lugnt och stilla på mig och jag klappade dig under manen och ja, jag är nog inte rädd för dig alls längre. Avemaria, bönen hjälpte.

Och så var det ju det här att jag skulle avsluta bloggen efter ett år. Men det känns så sorgligt. Som att liksom säga adjö för gott. Så det kan jag inte riktigt ännu. Den lilla bloggen får hänga med ett litet tag till. Och efter detta inlägg skulle det sitta perfekt att få in Hannas kanonfina bildspel - en exposé över Heros första år! Men det får nån större hjärna än min visa mig hur det går till. Hasta la vista eller vad det nu heter på spanska. 

Ibland har man tur att träffa på gamla skolkamrater. Jag var skolkamrat med Charlottes pappa Folke och hela familjen Wittbom är gamla vänner till mamma och pappa - hänger ni med? Och nu är det så tursamt att Folkes dotter Charlotte är en jäkel på Iberiska hästar och har bott och arbetat länge i Portugal med just lusitano och p.r.e Och Charlotte stannar ofta till i Ystad för här har hennes pappa sin käraste, som jag ockå känner, och det var den vägen jag kom i kontakt med Charlotte. Världen är liten. Så klart jag sög i mig allt som Charlotte berättade om iberiska hästar och det skulle ju vara fantastiskt kul om hon kom ut och kände på Hero och gav oss lite träningstips så bestämde vi ett träningspass nästa gång hon om förbi - och det var idag! Hanna fick första träningen för Charlotte -fattas bara. Och Charlotte red också Hero. Han fick arbeta mycket med att stärka bakdelen, massor av skrittrörelser med fina små hjälper och sen kom han igång i en helt annan sorts takt och form med massor av påskjut bakifrån. Det var enastående härligt att bevittna. Charlottes ridfilosofi är att möta hästen utifrån dess förutsättningar och starta där. Och det gav super-duper resultat. Hanna red först i tre gångarter, sedan Charlotte och sen Hanna igen. Och gissa om Hanna sken som en sol sista omgången! Snälla Charlotte, kom snart tillbaka!! Kolla in Charlottes hemsida:charlottewittbom.com, clinics kommer i februari och mars i Skåne!

Japp. Nu är första delmålet på vägen mot Grand Prix avklarat. Jag har tentat av 8 delprov för att få Grönt Kort. En Grönt Kort kurs gavs på klubben men den innebar 6-8 undervisningstillfällen på jul-lovet men jag går inte i skolan och har jullov, jag är vuxen och arbetar. Så det blev till att tenta av - utan att ha följt kursen. Det var inte helt enkelt att t.ex rita upp plan över tävlingsplats eller kunna svara på kniviga frågor om hur Ridsportförbundet är uppbyggt med sektioner och fan och hans moster. Vissa frågor var så klart enkla, men förvänansvärt många var knepiga. Man måste ha 80% rätt på typ 200 frågor och det satte jag! Jäpp. Nu är det bara ut på tävlingsbanorna - och för att komma dit har jag en lång väg att vandra. Hanna kan ge sig ut i vår, men inte jag. Men med lite träning och en jäkla massa ridning så är mitt mål att före jag dör skall jag åtminstone ha startat en LC/LB med godkända procent. Om det så skall ta år. Jag har iallafall konto och grönt kort i TDB. Mallig.

Och så var det det här med öronen. Hero anlände med långa tofsar i öronen, som lodjurs-tofsar. Rätt fula. Ovårdat såg det också ut. Det där skall bort blinkade vi menande till varandra redan när han anlände. Men det har bannemig inte gått att komma åt hans öron. Han låter sig tas på överallt - men öronen vill han ha ifred, framförallt om man närmar sig med sax. Inte så konstigt egentligen. Så han har haft sitt ludd ett år nu. Men häromdagen stack en stor tova ut med någon slags svart sörja. Så idag blev det till att skrida till handling. Fram med bremsen, vrida runt och sen KLIPP. Och lille gubben stod så lydigt och all överflödig päls och alla smutsiga tovor kom bort och nu är han så tjusig, så tjusig. Skogpromenad som belöning. 

Ja, gott nytt år allesammans! Egentligen skall man väl skriva någon sorts årssummering på en sådan här blogg, men det får vänta ett litet tag, för min tanke är att jag skall avsluta Herobloggen när han har varit här ganska exakt ett år och det infaller i mitten av januari 2013 och då blir det lite summering... Sen får vi se. Kanske saknar jag min lilla hästblogg eller så hittar jag på nåt annat kul. Den här bloggen kan jag låta skriva ut via ett företag som jag har hittat på nätet, man får den upptryckt och inbunden med text och bilder. Kanonbra affärsidé. Så det får bli en dagbok var till mig och Hanna som vi kan sitta och bläddra i och bli sentimentala... Hero har strulat lite i högervarvet sista tiden. Förra gången det kärvade så var det vänstervarvet. Vill inte riktigt jobba på volten i höger. Stryker sig längs väggen och vill inte gå in på runt spår. Mysko. Får hålla koll på honom. Både tränar-Christina och Hanna har känt av samma sak, så det är inte bara min mes-ridning som ställer till det. Jaja hästar är obegripliga och alltid är det nåt. Oftast får det sin förklaring eller så försvinner det bara spårlöst. För övrigt är han hur härlig som helst att rida. Grym faktiskt. Bäst häst. Finaste lilla fyraåringen som fyller fem 2013. All snö har smält bort och vi kan använda ridbanan som vanligt och stigarna i skogen sviktar. Tänk om det inte blir mer vinter....? 

Hero och Laura

Hero och Hanna på programridningen i höstas