Jag skriver på min julklapp till mig själv: en Mac Book Air 13. Övergång från PC till Mac är inte helt lätt, bland annat har jag skrivit två långa och ganska trevliga inlägg här som bara plötsligt försvann. Hm. Liksom bara sögs iväg åt höger. Vad gör jag för fel? Skall nu snabba mig att avsluta detta lilla inlägg innan det försvinner genom att meddela att idag fegade jag ur när jag kom till ridhuset. Jag tog en promenad dit med Hero för att se om det fanns lite sällskap, kanske ett litet jogg-pass kombinerat med en promenad för oss två, men precis när vi kom fram gav sig fyra hästar iväg mot Köpingebro och vi blev ensamma kvar i det mega-stora ridhuset och det knäppte och blåste överallt och Hero blev lite spänd och orolig och jag drabbades av katastroftankarna: nu händer det grejer, jag trillar av, jag är alldeles ensam och allt går åt h-e. Så jag låtsades cool inför Hero och sa, äsch, här var tråkigt, vi tar en promenad i skogen i stället. Vilket vi gjorde. Lugnt och fint. Antingen är det ett klokt säkerhetstänkande för en femtioplussare med en unghäst, eller så är jag obotligt skadad av alla hästolyckor som inträffat i mitt liv. Skit samma. Hem kom vi och rätt mysigt hade vi och ingen avåkning inträffade. Hero var from som ett lamm förutom just i ridhuset när vi blev ensamma kvar, men jag är rätt säker på att hade jag bara kört på där så hade det säkert gått bra det också. Tur att Hanna är lite tuffare. Bye for now innan högerstormen inträffar...

Käraste Heredero Sal som du heter "på riktigt". God Jul på dig. Du har överträffat mina förväntningar med råge. Den här bloggen startade som en sorts dagbok över vår tid tillsammans, över mitt ganska skraja närmande till dig när du kom som hingst för snart ett år sedan och som ett dokument över hur du (och jag, och Hanna med för den delen) har utvecklats tillsammans med dig. Och vi skall inte glömma Tilda, som har ridit dig så säkert och duktigt i skog och mark och som tog dig ner till stora oceanen, dvs Östersjön och lät dig se ut över det stora blå. Jag börjar faktiskt känna mig ganska bekväm med dig. Och stolt över dig. Och över mig själv också för den delen. Och att se dig i ridhuset under Hanna idag och sen själv sitta upp och få uppleva hur härlig du är att rida, känna hur mycket som har hänt sen du kom, se hur du verkar trivas med dig själv och oss och hur du "ger tillbaka" av dig själv, liksom tackar och visar att du gillar livet här och nu. För vi har faktiskt vårdat dig ömt och bekymrat oss över minsta sak och tagit hänsyn till allt som har väckt vår oro i alla avseenden. Och du har fått en sund och vettig hästhållning. Massor av tid utomhus, jättehagar, jättebox och till och med en vänlig hag-kompis. Och bra mat. Och varierad och lagom träning på många olika sätt. Det en en ren och skär glädje att få se dig visa upp dig från din allra bästa sida idag! Vilken tur vi hade som fick dig. Måtte du få förbli frisk! Vi skall göra allt vi kan för att ge dig goda förutsättningar att utvecklas hållbart och ge dig ett gott hästliv. Promise. JOYEUX NOEL, FELIZ NAVIDAD, MERRY CHRISTMAS, GOD JUL på dig.

Halleda, som det heter på skånska. Tänk att man skulle få se spanjoren på svensk julshow med tomte på ryggen. Lilla Hero. Du är så tapper och modig. Genomförde allt med den äran. Fyra hästar iförda vita schabrak och ryttare i vita ridbyxor, röda överdelar och tomtemössor ovanpå hjälmen skrittade över till klubben i snömodds-sörja. Sen gällde det att maka ihop sig i ridhuset på Ystad Ridklubb där så gott som samtliga ridskolehästar och privat-dressyrare och hoppekipage trängdes för att rida fram inför att gå in på banan och utföra sina respektive nummer. Du är cool Hero. Visserligen fick du något lite spel nån gång när det blev för mycket hallaballoo på läktaren och visst var du taggad på dressyruppvisningen men sammantaget: Mycket väl godkänt! Du platsade fint bland de the big guys. Och Hanna var tjusig i tomtemössa och red Hero så fint, så fint. Jag var groom och assistent idag. Det var också kul. Spanien måste få nån bild från uppvisningen så de ser hur fint Hero har anpassat sig till sitt nya land! Just look!

Hero julshowar

Tränare Christina och groom Marie kollar framridningen

Det var en fantastisk vinter nyss. Ystad såg ut som ett julkort och gick man en liten kvällspromenad så kunde man lika gärna vara i alperna. Jag åkte till Göteborg för att fira lite jul med min familj och det fick bli tåget för SMHI hade lagt ut en klass två varning för västkusten och Skåne. Och det blev verkligen hårt väder i helgen som gick med storm och massor av snö. Nyss var det -10 grader men nu plötsligt +3. Vattnet flödar överallt, det är halt men lite barmark på sina ställen. Jag säger bara: tack gode gud för mina Ariat Vinterstövlar- I dom har jag pulsat i djup snö, vadat i vatten, mockat och ridit några av mina bästa träningspass hittills. De håller för all väta och för kyla ner till -20 grader och funkar lika bra när det är plusgrader. Vinterns bästa köp! Fötterna är alltid torra och goa. De får hänga med tills jag dör.  Och lille Heredero blir bara bättre och bättre. Nu står han på lågranson av kraftfoder och får mycket hösilage och är lika pigg och trivs faktiskt nästan bättre av det. Han får lite longering på lina i ridhuset innan vi rider, så att han får bralla av sig lite vinterkyla och stelhet (och då pratar vi rodeo vilket är en ny genre för hans del), men sen blir det hur mjukt och lugnt som helst uppsuttet. Duktiga Hero. Tränare Christina är nöjd och jag med. Och med snösulor och broddar tar han sig fram överallt, fram och tillbaka till ridhuset. Han går så lugnt och stilla trots ovana vid snö, för i Malaga är det nog inte mycket till vinter. Men nu smälter det undan som sagt. Ja vem vet, vi kanske får brodda av om det fortsätter att smälta så här. Men i morgon blir det kul! Då skall Hero vara med på ridklubbens julparad. Christina skall ha en liten uppvisning med de ekipage hon tränar. Och Hero skall vara med och Hanna rider honom. Han skall ha vitt schabrak, vita lindor och flätas. Och Hanna skall röd jacka och tomteluva över hjälmen... Hihi.

Här har Hero precis kommit från Spanien för knappt ett år sedan. Det var rodeo då också om man så säger...

Snövitt, fruset och en upplyst stallbyggnad i skymningen. Jag säger som jag brukar: det saknas bara en stallkatt så hade stämningen varit total. Men en stallkatt hade väl jagats iväg eller ätits upp av Josefinas smått skräckinjagande rottweiler. Jag är rädd för stora hundar, det går långt tillbaka i tiden, alltsedan den äckliga Roy, en schäferhund som bodde granne med oss på somrarna på Styrsö, jagade och knuffade omkull mig jämt och ständigt när jag var sådär i 8-9 års åldern. Tacka vet jag en spinnande stallkatt. Det enda dom jagar är en liten mus. Ja, det blev både snösulor och broddar. Fram kom Dumbledores gamla broddlåda, prydligt ordnad av Laura på den tiden. Fack för alla sorters broddar, gräs, snö, you name it och flera olika redskap. Själv bidrog jag med mitt älskade universalmedel, en röd/vit liten sprayflaska, 55-nånting heter den, mjukar upp metallgängor, driver bort rost, fixar det mesta som kärvar. Broddarna kom på plats och det var ingen bambi på hal is som gick till ridhuset med oss idag. Det var en cool och stabil kille, mycket lugnare än sist. Hero bondade rätt behagligt med de andra hästarna i ridhuset, skötte sig fint trots att han mest stått och hängt i en frusen hage och inte riktigt rört på sig. Det råder longeringförbud pga det nya fina undetrlaget, så det blev till att sitta upp direkt. Hanna började. Det såg jättefint ut. Han är starkare, orkar mer i galoppen.  Sen tog jag en runda och jag kände mig nöjd med vad vi presterade, trots att det så klart kan bli mycket bättre. Måste hålla händerna blickstilla! Och stadig ytter. Och avslappnade underben. Nu åker jag till Göteborg och firar lite jul, brorsan har ett mega-julparty för hela släkten i morgon. Alla strömmar till från alla håll. Brunch hos pappa på söndagen. Kanske en tur upp till Delsjön och mitt gamla ridhus, Göteborgs Fältrittklubb, på söndageftermiddagen och sen lite stadsliv i Götet med Laura på måndag innan vi stiger på tåget hem. Och nästa söndag skall dressyrtärnare Chrstina ha en liten uppvisning på klubben med de ekipage hon tränar och då skall Hero och Hanna vara med. Gud jag dör, tänk att få se Hero på luciauppvisning med  Hanna i tomteluva ovanpå hjälmen. Stackar spanjor... Men han är så grann och kommer att bli så fin ihop med svarta frieser Doeke och alla de andra fina hästarna från stallet så det skall bli en ren fröjd. Yeah! Let it snow, let it snow let it snow. Det är rätt mysigt ändå!

Jag vill ha stallkatt!!  

Oh my God vad fort det gick från höst till vinter! Gick och la mig till höstbusväder och vaknade av snötyngda grenar, 30 cm snö och minus en grad. Ystad såg ut som en adventskalenderstad. Dessutom skyltsöndag med marschaller och små eldar i vedkorgar och glittrande julgranar och slingor överallt. Rätt mysigt faktiskt. Tog mig ut till stallet på rätt så isiga och hala vägar framåt eftermiddagen (tack för vinterdäcken i fredags!) och tog in en rätt vinter-skeptisk Hero från hagen. Han verkade inte just denna dag älska snö, men han vänjer sig nog. Hanna kom och vi betämde oss för det något våghalsiga projektet att gå över till ridhuset och ta ett pass där. Ridbanan var ju full med snö. På med det nyinköpta neon-skrittäcket på Hero, reflexväst på Hanna och pannlampa på mig och så bar det av. Nä det var INTE lätt. Vi satsade på den plogade vägen, men det var isigt, stackars Hero glattade lite, men vi hittade en lite djupare sträng på vägkanten där han kunde gå utan risk. Vi var ensamma i hela stora ridhuset. Härligt med den nya fibersandunderlaget. Och sen tog Hanna och Hero ett fint pass i ridhuset. Framåt och pigg häst, liksom ryttare. Hemvägen tog vi längs hagarna trots den djupa snön. Det var bättre. Det blev till att pulsa, men det var åtminstone inte is-gata som på vägen till ridhuset. I morgon kommer Micke och sätter nya skor på Heros fötter, det blir väl snö-sula kanske? Och sen blir det till att brodda. Suck. Men frostbitna kinder och ett fantastiskt vacker vinterlandskap är inte fy skam. Bara det inte håller i sig i fyra månader.

Här en liten snutt med Hero och Hanna från idag

Och här får Hero sig en massage av Elin Jeppson som strax är färdig fysioterapeut. Vissa har det bra.