Jag har varit på Ibiza och firat födelsedag! Ett besök på "hippiemarknaden" las Dalias är ett måste för en som var med på den tiden. Mycket kul att se, goda middagar på kvällarna och lite hysteriskt DJ-rejv med David Guetta för dottern. Svårt att sova av allt house-dunk för oss. Letade i tidningskiosken på flygplatsen efter en tidskrift om pre-hästar men det fanns inte. Spanska häst-magasin ser ungefär likadana ut som våra - hoppning och dressyr och en massa tips, Inte så mycket pre precis. Trots det härliga med att sitta under ett olivträd och se ut över turkosblått vatten (ibland med ett glas iskallt rosé i handen) så längtade jag ändå efter Hero. Det är ju "på riktigt", Ibiza är mer som en kuliss över drömmen om medelhavet. Idag fick jag återse min svenske spanjor Hero. Han har kaxat upp sig lite i hagen och testade lite när jag skulle ta in honom. Passa dig gossse. Fast egentligen tror jag mest han var glad. Det blev en kanonuppvisning av Hanna med tömkörning av Hero på ridbanan idag för andra gången. Det gick galant. Serpentiner och byte av volter och en springande Hanna som höll i tömmarna i tre gångarter. Hero gillar det skarpt. Jag är impad. Skulle aldrig kunna hålla koll på både tömmar och långpisk. I morgon blir det ridning För övrigt är det en bedövande skönhet i naturen. ALLT blommar. Finns det något vackrare än alla syréner och kastanjer i blom? Jag blir yr och häpen över allt detta vackra som vill komma tillbaka, år efter år...

Hanna tömkör

Bloggerskan Marie rider

Syrenerna blommar i vår trädgård i Vitemölla

Födelsedagasfirande med mannen på Ibiza 

Och hjälp, nu börjar det här likna en livsstilsblogg och det skall det INTE bli! Vi håller oss hädanefter till hästeriet.

23 grader på stallbacken och en svettig Hero i boxen. Han hade tydligen rejsat ordentligt i hagen idag och han var lite orolig och fick ett återfall i sitt gnäggade (från hans tid som hingst) när jag tog in honom i spolspiltan. Förklaringen var ett brunstigt sto några boxar längre bort. Men Hero - du är ju valack, lägg av med att vara hormonstinn. Bestämde mig för att promenera ut med Linn och Shakira med våra hästar i handen. Stormade gjorde det också. Som någon slags mistral-vind. Golfbanerundan kunde vara lagom. Sen fick jag syn på ett ordenligt balltramp på vä fram. Så det blev till att ta hand om det i stället. Det verkade konstigt nog inte helt färskt. Spolade rejält med rent vatten och tvättade ordenligt. Det skall nog ordna sig. Ingen värme i ben eller hov. Ja, det var första lilla malören sedan Hero anlände i vintras. Så Hero fick en ren och fin box (som vanligt) med massor av färskt nytt vatten och ren halm och så får vi hålla rent och fint i och kring balltrampet och ge lagom med motion så skall det nog ordna sig. Nu lämnar jag dig för resten veckan, kära Hero, för att dra till Ibiza och fira min födelsedag med familjen. Jag skall hälsa Spanien från dig och skåla i ett gott Riojavin i solen för att vår spanske vän Heredero har kommit till oss! Och jag kommer att längta efter dig. Holà querido.

Så var det äntligen dags för den första ordentliga träningen med Hero under dressyrdomare och dressyrtränare Christina Rengefors falköga. Christina var med redan på salig Martutens tid och är inte främmande för pre. Jag började med longering men fick genast backning avseende longeringssäkerheten. Bl a fick jag lära mig att aldrig ta upp longerpisken med handen utan med foten. Där ser man. När Christina förklarade varför och visade hur blev det solklart. Nästa pass inleder vi med träning också på longeringen BRA. Sen uppsittning. Hero var superpigg och framåt. Jag fick jobba med att få ett stadigt stöd i handen och tillslut gick det och när stödet är jämnt och fint och inget glappar blir Hero helt annorlunda. En fröjd. När stödet sitter som det ska faller mycket annat på plats och sen kan vi gå vidare med övergångar. Tills vi är framme vid piaff och passage. Haha. Han vill och kan mycket och är positiv och vill vara till lags. Christina tycker att han är fint byggd och trevlig i största allmänhet. Galoppen är jättefin, traven kommer att förbättras. Det skall bli kanonkul att fortsätta och träna och utvecklas tillsammans med Hero. Hero såg så glad och nöjd och avspänd ut efter ridpasset. Han är en pärla och börjar kännas även som en god kamrat. Som om vi börjar bli förtrogna med varandra. Men jag glömmer inte att han är häst och med hästar kan allt hända... När vi var klara var det full sol ute på Ryttarshopen och Hero fick komma ut i sin härliga hage. Sen tog en stolt Marie en tur in till Malmö på eftermiddagen. Kunde inte motstå några fina inköp och slutade sedan med en underbar middag på Restaurang Bastard med mannen och dotter Julia med pojkvännen Felix.

Ryttasrhopens Josefina och tränare Christina

Idag har jag varit helt ensam om att ta hand om Hero. Hanna är indisponibel i något skol-virus. Men det är lika bra att jag börjar träna mig på att känna mig bekväm i ensam-rollen. För jag kan ju inte hålla Hanna i kjolen i all evighet. Och på onsdag skall jag träna själv. Det skall ösregna. Det innebär att jag måste ta mig till ridhuset för egen maskin, upp eller avsuttet, men Hero skall med! Jaja, det får gå. Idag när jag hämtade honom i hagen vid fem-tiden galopperade han mig till mötes. Han avslutade med en söt liten bock-piruett som för att säga - hallå, här har du mig! (Fast han var förmodligen mest intresserad av att komma in till krubban...) Sen fick han sig en ordenlig rengöring och jag fick exponera mig för mitt värsta: att kratsa bakhovarna på Hero. För det är han känslig för. Han ägnar sig åt diverse gymnastiska övningar om jag skall uttrycka mig hyggligt. Och då gäller det att lugnt och stilla hålla fast. Men det gick. Sen på med longeringgjorden och ut en stund på ridbanan för att gå på lina i tre gångarter.. Det gick helt OK. Långpisken la jag på backen för det var för mycket att hålla reda på. Han fattade rätt galopp och höll den bra i det antal varv som jag bestämde. Sen blev det kel och mys och Hero fick resterna av mitt äpple, "äppelskrotten" i krubban. Han har aldrig fått något ur handen i Spanien och vi tänkte behålla det behagliga att slippa en tiggig häst som nosar och nafsar efter fickan och händerna hela tiden. Så därför får han bara godsak i krubban. Äpplet åt han med stort behag. Sen åkte jag hem rätt så nöjd. Jag klarar ju faktiskt av det själv.

Nöjd Marie med sin favorit Heredero

En underbar dag som började i sommarhuset i Vitemölla med god frukost och sen lite trädgårdsarbete bland humlesurret. Bondpionen har 10 stora knoppar redan. Vackraste blomman som finns när den slår ut! Rosorna och lavendeln har tagit lite stryk i vinter, men det rättar vi snart till. Lupiner och aklejor i knopp. Sen en stilla promenad längs strandkanten bort mot Haväng. Bred sandstrand, kristallklart nästan turkost vatten, soldis, liten bris. Jag och mannen la oss i sanden och konstaterade att ännu en sommar ligger framför oss. Solen gassade över våra bleka ansikten. Snart är vi brunbrända och badar i vågorna! Sen hem till Ystad och Hero på eftermiddagen. Idag red Hanna. Hero är fortsatt framåt och pigg. Hanna rider honom kanonfint men så har hon också utbildat en hel del unghästar. Idag fick Hero pröva bommar både på kors och tvärs. Och det blev minsann lite benlyft till slut. Och han såg så glad och nöjd ut efter ridpasset. "Det här var kul" såg han ut att tycka. Hans vita man flyger i luften när man rider och trasslar nästan in sig i tyglarna. Anna i stallet kallar honom för "Barbie-hästen"... Han är verkligen kanonsöt. Fast han vill nog helst kallas snygg. Christina R, vår tränare är "back-in-business" efter sin tråkiga olycka så nu blir det första träningspasset för mig på onsdag. KUUUUL. Tänk vilken tur vi har haft med Hero. Han blir bara trevligare och roligare och finare för varje dag. . Måtte han bara få förbli frisk! Omställningen till beteshagen har i alla fall gått smärtfritt hittills. Och nu väntar jag bara på at Daniel och Josefina ställer ut sina vita, härliga trädgårdsmöbler på stallbacken så kan man sitta där och sola sig och dricka kaffe med något gott till efter ridpasset. Happiness complete!

Hanna och Hero jobbar

Metamorfos betyder förvandling och det är just vad Hero genomgått. Från att rentav vara lite trög ibland till en vaken, pigg grabb med framåtbjudning och som svarar på hjälper. Vad hände? Var det käftis, dvs hästtandläkaren som kom och gjorde en mikroskopisk korrigering på Heros tandrad?  (Hero stod snällt som ett ljus) Eller var det Mickes nya skor? Eller nåt helt annat. Hästar är obegripliga. Vi ryttare är det förmodligen också och allt är samspel. Men wow vilken förändring. Nu prövar jag att lägga in en liten filmsnutt i galopp. Hannas tordönsstämma får ni på köpet. Jag är så lycklig över att snälla Hanna generöst delar med sig av sin häst.

Och här en liten bild på de två kära vännerna i hagen. Hero, du kan banne mig vara lite tacksam ibland. I Spanien hade du inte fått beteshage och utevistelse varje dag...

Idag gick färden till p.r.e championatet i Åstorp. Hanna, jag och Tove satt och skakade modiga en och en halv timma i min lilla bil, men sen fick vi lön för mödan. Massor av fina p.r.e hästar underhöll oss med både ridprov och visning vid hand. Jag hade lockat med Hanna med löfte om att det säkert var mycket festligheter runtomkring: tält med försäjning av spanska tillbehör, goda små tapas, cava/mousserande (och cider till de som kör) spansk musik, lite fiesta helt enkelt. Men nä då, det var samma gamla cafefteriautbud som på de flesta ridklubbar, dvs korv, hamburgare och mackor och rätt så glest med folk på en iskall läktare. Och inte det endaste lilla tält eller jippo. Inte ens ett program fick vi för inträdesbiljetten - de var slut. Inget fel på en hamburgare, men ändå... Vi spånade om hur lätt det hade varit att ge det hela en lite mer "spansk touch". Och sen bestämde Hanna: nästa år skall vi visa Hero. Han skall absolut vara med i klassen för 4-åriga valacker och äldre... Och det har hon svurit på. Hanna rider och visar för hand om vi inte kan locka Magnus elle Bege som är gamla proffs i branschen, eller varför inte Jörgen att sköta hand-visningen. Tove flätar och jag groomar. Det blir ett roligt mål att se fram emot. Heredero i Åstorp, eller där championatet kommer att ligga 2013. Varför inte på Ystad Ridklubb? Hanna och jag kan event-koordinata och ge evenemanget lite spansk touch. Och Hero, han kommer att stå sig galant i sammanhanget!

I kväll red Tilda ut med Hero i skogen. De var ute i en timma och allt gick bra. Hero kollade så klart på prassel i buskarna och farligheter bland tallarna, men var överlag cool och genomförde turen utan överraskningar. Bra för en 4-åring från Spanien!  Jag hjälpte Tilda att göra i ordning Hero, sen åkte jag över till ridklubben för - vad jag trodde- ett dressyrpass - i dressyrgruppen. Men nejdå. Det bestämdes i stället uteritt i skogen en timma. Först blev jag lite besviken att vi skulle rida ut. Jag ville ju jobba med mina nya färdigheter - korrekta skänklar och HÄLARNA NEEEER! Och dessutom - visa upp mina nya bålmuskler. För fan trot, men bara två pass med Personal Trainer Merethe på MPIYO studion har nog gjort liiiite nytta. Jag red Zeeman, en i och för sig rätt söt liten skimmel. Och det var inte fy skam att se månen gå upp och skymningen sänka sig över Ystad Sandskog - till häst på en lugn promenad. Svalorna svirrade och det blev en timma på mjuka, sandiga stigar i skogen. En bit längre bort anades havet. Vackert.