Nu har jag prövat på att tömköra Hero. Jag har visserligen fått några lektioner (för år och dag sedan) på ridklubben i just tömköring för Christina Eghall som faktiskt var en jäkel på det och som dessutom fick  Bo Jenå som är en auktoritet i dressyrsammanhang nationellt nuförtiden, att regelbundet komma och undervisa i tömkörning för oss ystadbor. Vår lille Dumbledore fick sig ett och annat pass för honom, men jag kan ju inte säga att kunskaperna sitter i. Hanna är däremot kanonbra så hon gav mig lite basic ny-inlärning och sen tog hon över Heros tömkörning. Skönt för honom att slippa sadel och ryttare ibland. Och riktigt kul blev det när han fick galoppera och hoppa två hinder på volten i ca 60 cm höjd. Han fattade precis. Hej hopp! Vänstervaravet är alltid lite tradigare och där blev det ett och annat lite snubbel, men på det hela taget - väl godkänt. Nu skulle jag vilja leta upp en backe i sandskogen och låta Hero klättra lite... tänker på mina gamla ponnyhästar som jag red ut på i Lerumsskogarna, där var det verkligen klättra upp för branter och klättra ner över stock och sten, över nedfallna träd och naturliga terränghinder, över små vattendrag och diken. Aldrig var hästarna rädda och inte jag heller. Ibland red jag barbacka. Önskar att jag kunde få tillbaka den säkerheten och det samspelet med hästen i framtiden. Det blir kanske inte barbacka, men ändå...

Vi tränade i fredags. Det var rätt varmt på ridbanan, en solig fredag förmiddag, lugnt och stilla. Laura tog ett träningspass på Ardito för Christina först och det gick fint, sen hängde jag på med Hero.  Han har utvecklats så fint, så fint, galoppfattningarna blir rätt nu, trots ett litet tjo-ho bocksprång in i galoppen precis vid fattningen. Han har lyckats få övertramp, (WOW) det var INTE fallet för några månader sedan, och han kan SKRITTA på lång tygel utan att trippa, också det ett framsteg. Men jag är inte nöjd med min egen ridning. Nu satan måste det bli bättring. Däremot är jag nöjd med att jag och Hero kommer utmärkt överens, jag är inte rädd för honom längre, (för det var jag när han var hingst), jag förstår mig bättre på honom och kan läsa av honom och jag känner mig rent allmänt säkrare och lugnare i både ridning och hantering. Så jag tror att hösten kommer att bli bra och fokuserad med varierad ridning i skog och mark och på banan och massor av gott hästliv med Hero. Och MÅNGA träningspass för Christina. Vi har köpt ridhuskort för ett halvår så när det är busväder kan vi skritta över de fem minuterna till ridhuset och rida där medan stormen viner och regnet smattrar mot taket. (Hoppas att det dröjer med höstvädret). Dessutom blir det nytt underlag i ridhuset i oktober ryktas det, inte en dag för tidigt. Skönt. Lördagen hade Hanna och jag en orgie i hästpyssel. Hero fick total loving care från två "mammor" som inkluderade bland annat oljade hovar och insmord mule och fick en vilodag i hagen. Liten grabb på fyra år måste få tid att växa mentalt och fysiskt också ibland. Sen kaffe i solen på stallbacken. På eftermiddagen åkte jag och mannen ut till Vitemölla. Yttertemperaturen steg på biltermometern hela färden, så när vi steg ur vid sommarhuset i Vitemölla stod den på 26 grader. Det blev massor av dopp på stranden den eftermiddagen. Turkostblått vatten. Medelhav. Sen en kanongod middag med Carpaccio och Moules Frites på Eva på Torget. Och nästa dag hade vi 32 grader på stranden och piren. Det blev sommarens mesta baddag. Söndagen slutade med ett kvällsdopp på gjuteristranden hemma i Ystad på söndag kväll.

Amour toujours

Blåregnet blommar för andra gången denna sommar

32 grader på piren i Vitemölla

Det har varit mycket nytt för Hero den här veckan. Först löshoppningen och idag debut för Heredero och Hanna på dressyrbanan med 4-årsprogrammet på Ystad Ridklubbs Pay & Ride. Det var fullt ös på banorna för samtidigt pågick Pay & Jump på utebanan med 68 starter vilket innebar massor med hästar, transporter och folk i omlopp. Eftersom YR är nästgårds så blev det skrittpromenad till klubben och framridning inne i ridhuset förutom en liten sväng på egna ridbanan på morgonen. Hero var uppspelt, spänd och gnäggade för fullt inför allt spännande som pågick och det var nog första gången i livet som han som han såg dressyrstaket och domare på banan. Skumt. Hanna lyckades få honom att slappna av riktigt bra och när sedan domaren blåste för start så var det ett superfokuserat ekipage som tog sig igenom hela programmet kanonfint och utan några större missar. Tyvärr backade Hero ett steg på en för övrigt perfekt halt vilket drog ner poängen till en 4:a men galoppen fick 8:or! Sammantaget 66,4% kammade Heredero in på sin debut. Helt strålande! Idag frångick vi regeln om godsaker så det blev fullt med morötter och godbitar efteråt. Hero såg verkligen nöjd ut efter sin prestation, jag tror han gillade det! Och Hanna håller på att bli dressyrtant, trots att hon svor att hon aldrig skulle bli det.

Debut idag för första löshoppningen med Hero. Vi flätade man och svans så att han skulle kunna SE hindren och vandrade sen upp till Piledal längs med vägen i kvällssolen. Det är några dryga kilometer, men det är en bra uppvärmning.  Hero såg glad och nöjd ut. Lite stolt, typ "Här är jag ute och går i världen". Det blev bra miljöträning också för Hero, en hel del husbilar och annat skumt passerade i en jämn ström. När vi närmade oss Piledal och alla hästarna i hagarna blev Hero hingst igen. Tur att Hanna har full koll och tufft kommando. Vi gick in i ridhuset för att lugna ner känslosvallet. Hero var först ut. Om jag säger att det blev en hel del rejsande innan han fattade vad han skulle göra så är det ingen överdrift. Han låg ner i kurvorna och jag var livrädd att han skulle gå omkull. Men minsann, när han väl "fattade galoppen" så hoppade han så fint, så fint. Högt och luftigt. Om och om igen. Han var rätt svettig efteråt så det blev lagom med promenaden hem. Sen avspolning, god mat och skööönt att pusta ut i boxen. Kanske en liten klubb-hoppning i framtiden? Med Tilda i sadeln i så fall, Hanna vill inte hoppa längre och definitvt inte jag. Kolla in snyggingen!

Stylad för löshoppning

Ain't no mountain high enough - Heros första löshoppning

Skönt att svalka av sig med en lugn promenad hem

Ja det är sant. Han blev hingst igen. Idag när jag kom till stallet så vandrade han fram och tillbaka i hagen spejandes efter damen. Stereotypt hingstigt. Gapandes. Trist. Hanna och jag hade stämt träff i stallet. Vi tog in honom. Konstaterade att han nog hade fått tillräckligt med motion, buken hade liksom försvunnit, sugits in. Vi tog ut honom på en skogspromenad i stället. Där gapade han som den hingst han en gång var, gång på gång, tjatigt. Det var verkligen februari 2012 revisited. Men efter ett tag lugnade sig killen i skogen. Sen bytte vi hage när vi kom hem. Han fick gå på "framsidan" istället. Där kan han inte se objektet för hans heta låga. Det blev lite bättre, han kunde åtminstone beta lite och koppla av. Men grabben: du ÄR inte hingst längre. Nåt testosteron måste ha gömt sig inne i kroppen på dig som poppar upp så fort en ny lady installerar sig i stallet. Försök att bli den "gubbe" du egentligen är, fast du bara är fyra år. Det är ingen idé, du kan aldrig bli hingst igen. Men vi gillar dig ändå. Och ännu mer gillar vi dig om du lugnar ner dig. Cool down, sweetie.

Hero har fått vittring ute i skogen, Hanna skrattar

Laura rider

Freedom

Kan inte låta bli att visa kvällens godaste

Hero svärmar för nya lilla ponnyn Dimma. Dimma har lång man och pannlugg precis som Hero. Finns det kanske något igenkännningsfenomen långt därbak i hans reptilhjärna? Han hojtar och springer rundor i hagen, fram och tillbaka, precis som när han var hingst och försöker ha koll på henne. Dimma var i stallet och på ridbanan precis när jag skulle rida så det var bara att ta tjuren vid hornen. Det var en rätt piggelin kille som jag hämtade in från hagen. Det var hyfsat lugnt i stallet, men jag tog det säkra för det osäkra och lät Laura "rida fram" Hero ihop med Dimma på banan. Det var mycket tittande och intresse för damen i fråga men Laura lät honom inte tappa fokus så  det var en cool kille jag tog över, medans Laura satt upp på Ardito. Det var vår bästa ritt nånsin. Han var supermjuk och lydig och jag var hyfsat avslappnad i armar, hälar och underben. Hero gillade det. Så fort jag spänner mig trippar han. Väldens bäste lärare! Han utvecklas så fint och det är en sann fröjd att få rida honom. Han tramsade lite i en galoppfattning, men annars bara såå bra. Sen fick han sig en rejäl avspolning med slangen. Svetten lackade på oss båda. Celie, jag och Laura lunchade med goda kesomackor och kaffe medans Hero torkade upp i den grymt tjusiga boxen på närmare 20m2 som nu är helt nymålad i renaste vitt. Sen ut i hagen. Dessvärre rätt mycket spring fram och tillbaka för att hålla kolla på Dimma, men det verkade lugna sig efter ett tag. Ångrar att jag inte tog med baddräkt så vi kunde kasta oss i böljorna. Sen Malmö, lite affärer och en god middag på krog med mannen och min bästa vän. 24 grader varmt. Happy, happy. Bilder kommer.