Nu var det min tur att tränas av Charlotte Wittbom. Det som är så kul med Charlotte är att hon är så förtrogen med lusitano och pre och att hon tar mig rakt av där jag befinner mig med hästen. Hon jobbade mycket med min sits och att få oss till ett avspänt och avslappnat team som följer varandra. Mycket skrittövningar, vägar, volter. Charlotte tycker att Hero är en hyvens, duktig kille som är en utmärkt läromästare, för han är känslig men ändå bussig och visar precis när rätt blir rätt och fel blir fel. Lite kul när en 4-åring blir läromästare! Hon slog genast ner på min sits - och det var små och viktiga korrigeringar: överlivet lite längre fram, mer upprätt, skänkeln aningens längre bak, tårna fram och på stigbygeln! Det första Charlotte gjorde var att länga mina stigläder 2 hål, helst 3 tyckte Charlotte. Och jag fick faktiskt en mycket bättre sits över hästen och i sadeln. Jag kände mig mega-lång i benen, men skit samma, jag kom ner i sadeln och fick lättare att hålla balansen. Sen såg hon omedlebart att jag lutar mig lite åt höger, så det MÅSTE jag rätta till. Och det har jag faktiskt blivit varse också med duktiga ordinarie tränare Christina Rengefors falköga. Och så ytterstödet så klart...Charlotte och jag och Hero var nästan ensamma i en timma i ridhuset och jobbade på lugnt och metodiskt och konstigt nog var varken Hero eller jag trötta efteråt. Jag var lite hög efter en bra timmas träning och gick hem i mörkret helt cool med Hero och han blev "litta skraj" för en mullvadshög som spökade i snön på hemvägen och hoppade till och drak-blåste vilket normalt gör mig lite uppskärrad, men jag brydde mig inte. Jag höll honom lugnt i ledrepet och sa: chilla Hero, det är inte ett lejon, bara lite jord, och så lufsade vi vidare. Jag älskar att vara ensam på stallet i stjärne-mörkret och snön. Jag tog hand om min lille grå vän och han fick stå och torka en liten stund med sitt nya fina Rambo Grand Prix fleece (yes - bortskämd är han) och äta lite gott och snön föll och allt var vackert och jag har faktiskt lite hopp om att kunna lära mig rida nån gång.

Vem är fin?

 Gott med lite hö i vinterhagen

Så här fin blev foderkammaren efter att den målats

Bästa avkopplingen som finns: en brasa som brinner

Kan inte låta bli att lägga in den här bilden på lite vårtecken....  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä nu jäklar måste jag skaka liv i min insomnade blogg. Det har varit en riktigt rolig dag. Hanna och jag hade mest på kul -  både för Hero och för oss - kommit överens med Laura att låta honom starta för första gången i en LC:2. Hanna var inte så pi...

Idag är första gången på evigheter som det är lite höst i luften. Det har varit en otrolig sommar med en oändlig räcka av soliga dagar och ljumma kvällar. Hero har gått ute dygnet runt hela sommaren och idag är första natten han får stå inne i sin fi...

Men herregud, det har gått nästan två och en halv månad sen sist. Vad hände? Ljuset, värmen, sommaren kom emellan kanske. Semester, hav, sol, vänner, sand, grönska. Det vackra och goda livet tog väl över helt enkelt och blogg och web och skärm liksom...

Hero, du får ursäkta, men jag har haft en otrohetshistoria med Guingol. Guingol är pre-korsning och bor på Mallorca och där har jag varit på ridresa. Skämt åsido, men Guingol är världens bussigaste dressyrhäst. Inte lika tjusig som pre-hingstarna där...

Lika seg som vintern har varit, lika segt har det varit på bloggfronten. Men nu jäklar. All snö har smält. Det går att rida på ridbanan. Krokus, snödroppar och påskliljor flaggar i alla färger i trädgårdar och dikesrenar. Let the sunshine in! I skoge...