I morgon är det midsommar. Snart har ett halvår gått sen Heredero kom till oss. Idag longerade jag, red och tog hand om den lille mannen alldeles själv. I underbar kvällssol, visserligen i halv storm, men ändå själv. När Hero kom till oss tänkte jag att det aldrig någonsin skulle gå. Jag skulle aldrig våga. Varken rida eller hantera honom.  Han var STOR, VILD, HINGST och HORMONSTYRD! Jag var reserverad, rätt skraj för honom, men nyfiket avvaktande, alltid gömd bakom Hanna, hållandes henne i kjolarna (eller vad man nu säger med modernt språkbruk). Men gradvis har vi närmat oss varandra, Hero och jag, och nu har vi faktiskt någon slags allians. Och jag står på egna ben med honom.  Det är så klart inte i hamn, massor återstår i min ridning och rädslan eller rättare sagt respekten, finns där alltid som en mörk botten.  Men ibland och till och med ganska ofta är oron för vad som kan hända alldeles borta. Som i kväll. Hero lyssnade och lydde kommandon vid longering perfekt. Han var hur fin som helst uppsuttet på ridbanan och jag  var inte orolig en sekund. Jag kunde knappt slita mig från honom i boxen framåt kvällskvisten, det var som om vi  småpratade med varandra. Tack Hero för att du är den du är. Tack Hanna för att jag får vara med på denna resa med din häst. Tack Mamma i din himmel för du håller din hand över mig,  Än så länge har allt gått bra. Nu är det midsommar, nu är det summer of Love! Avemaria. Love and peace.

Vildrosorna blommar på Vitemöllastranden

En strålande fredagsmorgon i juni. Träning för Christina 11.00 Ridbanan på Ryttarshopen var rejält torr och dammig så jag bestämde mig för att hänga på Doeke som skulle skritta bort till ridhuset där Christina redan befann sig, på nyvattnad utebana och nyvattnat underlag i ridhuset. Hero gick lugnt och fint med Doeke tills han fick syn på ridskolans småponniesar inne bland träden i sommarhagarna. De kom glatt galopperandes fram till oss, nyfikna och sällskapssugna och Hero fick kontakt med sitt ursprung och gapade/gnäggade och taktade och tyckte att de små liven var de häftigaste/läskigaste/mest spännande han sett på bra länge. Inte blev det bättre av att Claes och Arnold låg på knä och skurade och svabbade ett stort badkar 100 meter bort, glatt sjungande och på kul skvättande i vår riktning med vattenslangen. Då stelnade till och med trygge Doeke till. Vi fick säga till grabbarna att lugna ner sig några kilo, sen gick det bra att komma förbi. Ute på ridbanan hade Hero den mest ljuvliga utsikt över ungefär 25 olika hästar i hagar i alla väderstreck och han kunde inte ta blicken från allt detta spännande. Han var TVUNGEN att kolla hela tiden på alla hästar som sprang omkring och ville inte riktigt koncentrera sig på mig än korta stunder. Lille rackare!  Christina och jag fattade ett raskt belut att gå in i ridhuset. Där blev det bättre. Men han såg ju Doeke ute på ridbanan genom porten varje gång vi red förbi... OK, det blev i alla fall rätt bra miljöträning. Vi måste ju ha en häst som är cool i alla sammanhang- han skall ju ut på banorna i framtiden, hehe. .. Idag tränade vi på TAKTEN och vägarna och på att hålla bogarna på plats (med hjälp av koner) och till sist gick det fint och avspänt. Skritten hem blev betydligt lugnare. Hero är såå duktig trots allt. Han är faktiskt bara 4 år. Och det är rätt beskedliga små reaktioner han ägnar sig åt. But you can never be safe med en unghäst. Sen avspolning, lite kel, lite gott att äta för Hero och sen ut till lille Pompe. Och jag packade upp min goda matsäck i solen. Kaffe och skinksmörgås med tomat. Mums.

Nöjd ryttare och häst

Vaknar till intensiv fågelsång i Vitemölla. Klarblå himmel. Bris. Havet som en turkos hägring. ALLT står i blom. Aklejor, bondpioner, kattmynta, rosor, kungsnäva, limefärgad daggkåpa ... Syrenerna har inte riktigt blommat över och en överdådigt lila och en vitblommande avtecknar sig mot himlen. Träden är nästan hundra år gamla. På knä i rabatterna i Vitemölla på fm. Sen en god lunch med rökta räkor och aioli på grillat bröd. Så hem mot Ystad där trädgården inte är sämre. Mer medelhav här; oliver, fikon, rosmarin, lavendel. Två trötta tjejer (Laura med kompis) åt frukost i solen efter att ha varit på studentfest igår. Sen fick det bli lite struktur på eftermiddagen:  Laura cyklade ut och jag tog bilen till HERO. Han kom glatt gnäggande och småtravande fram när jag hämtade honom i hagen. Först lite vatten och herrtoalettbesök i boxen -  av någon anedning dricker han inte ur sitt fina kar i hagen och dessutom håller han sig tills han kommer in -  sen en omgång rykt. Så satt Laura upp direkt och red fram. Mannen stod utanför staketet vid kortändan av ridbanan iklädd svart som vanligt. Hero skyggade lite varje gång han gick förbi men Laura tyckte bara att det var bra "för då vänjer han sig vid domarbordet". Och det gjorde han. Piggare idag. Fin längning i traven. Fattade rätt galopp, gick kanon. Sen var det min tur. Laura skällde i vanlig ordning. Byt sittben! Slappna av i underbenen! Ser jag att du glappar med tyglarna en gång till får jag SPEL!! Till slut fick jag faktiskt beröm. "Det syns att du har tränat pilates - du är inte lika slapp och svankande..." Tack för den du. Barn talar väl alltid sanning sägs det. I vilket fall som helst - en härlig söndag.

Laura rider (lyft gärna blicken - kallas för att "ge igen" - haha)

Jag är glad över Hero långöra

Hanna har fotoshoppat - här är Hanna med sin Hero - metallica!

Äntligen är hon tillbaka från Paris. Laura - som jag delat så mycket hästliv med (och varje dag i 18 år)  och som också är min dotter. Numera fransktalande. Dessutom rid-abstinent. Och gissa om det var spännande att få visa Heredero för Laura. Hon var ju inte särskilt tänd på vår förra prins - Martuten - och har alltid varit lite p.r.e.-skeptisk, vill nog helst ha en 175 hög, svart, maffig dressyrhäst. Men trots Heros odiskutabla pre-utseende och gångarter så klickade det mellan de två. Hero gick som klockan. Cool, okomplicerad, jätteduktig för sin ålder och kul att rida blev omdömet! Jag tror faktiskt att Hero snart är klar att starta 4-års programmet. Vi får hålla utkik när det blir programridning nästa gång på YR. Och då vill vi se Hanna i sadeln!!  Annars är nog Laura mer än villig - eller värsta scenariot - jag själv.

Fin skärpa på näst sista bilden eller hur? What about en fotokurs och en vettig kamera i stället för mobilen?

Träning för andra gången.  Först fick jag mig en grundläggande lektion i longeringssäkerhet dvs hur hantera longerpisk och longerlina med störtsa möjliga säkerhet för häst och "handler". Jag behöver verkligen öva på det där med att ta upp pisken med foten och sedan hålla den lite diskret under armen så att bara handtaget sticker fram och sen byta hand "bakom ryggen". Ja det låter knepigt men väldigt logiskt när jag förstår varför. Sen uppsutten träning. Bättre stöd idag. Övade övergångar. Skritt-trav, skritt-galopp, trav-trav i myrsteg/på stället. Hero är superduktig. Jag bättrar mig men är verkligen inte superduktig - ÄN. (Men det skall jag bli. Ha-ha) Nedsutten trav kände vi också på idag och den kändes god. "Nästan piaff" sa tränare Christina när det var över (med syftning på traven "på stället"). Ja, jag vet att det var VÄLDIGT långt ifrån piaff, men det var så härligt att bara höra de orden... Sen en god lunch med mannen på Åbergs Trädgård i deras trädgårdscafé. Jag vill köpa hem alla pionsorter de har och plantera - men det finns inte plats. Pioner är så grymt vackra i blom. Overkliga på något sätt. Som en renässansmålning. Kan man ha en bättre fredag?