Alla hästarna är ute och solar sig i sina hagar i den underbara vårsolen. Det är bara Heredero som står inne i sin box för han har boxvila efter kastreringen. Det blir några dagar till, sen ut i sjukhage och skrittas. Men när dörrhalvan är öppen så sticker du ut huvudet ur boxen och njuter av solen. Och vi fick ut nästan alla resterna av bomullen i dina öron, trots att öron är något som du helst vill ha i fred.Lite tålamod bara med konvalescensen, Hero, så stundar snart friheten...

Hero var sååå duktig i går. In i släpet utan problem och sedan lugn färd till ATG-kliniken i Malmö. Där slutade hans dagar som hingst (i narkos tack och lov) och Hero uppförde sig med den äran. Han har uppenbarligen blivit lastad i släp i Spanien, för det krånglades inte alls, skönt.  Och idag är första dagen på resten av Heros liv som valack. Det var en förhållandevis pigg kille som mötte oss i morse. På bilden står Heros ägare Hanna och pratar med sin nyblivne valack. Men att ta tempen var väl inte det roligaste Hero varit med om. Tack och lov feberfri. Nu blir det boxvila i fyra dagar och sedan skritt. Och smärtstillande.  Kanske inte jätteroligt för Hero att vara konvalescent, men nödvändigt. Och ute stormar det, men det innebär också att det torkar upp och spejar man noga kan man hitta både vintergäck och små snödroppar här och var.

Jag har varit i Frankrike en vända. +13 grader och sol i Vence! Väldans trevligt. Därför har blivit några dagar sedan jag träffade Hero. Det blev ett glatt återseende idag med en väldigt lugn och avspänd Hero som verkar ha landat ordenligt hos oss nu.  Duktiga Tilda (som går på Bollerup och är väldigt mycket smidigare och sadelsäker än vad jag och Hanna är) fick äran att sitta upp i ridhuset -  det är tredje gången gillt för Hero sen han kom hit. Idag blev det premiär för trav  under ryttare. Han skötte sig galant, lyssnar fint på hjälperna, gas och broms sitter och han verkade trivas hur bra som helst. Och som den p.r.e han är har en en alldeles naturligt maffig form. Vi tar det lugnt med honom så här i början, men nu börjar till och med jag kunna tänka mig att komma upp i sadeln framöver. Hanna kan verkligen vara stolt över sin fina, nya häst! Heredero betyder ju kronprins/arvtagare och vår Heredero kan nog bli en värdig kronprins efter salig Martuten. Men dIna dagar som hingst är inne på sluttampen, Hero. På fredag blir det ATG-kliniken och kastrering. Bless your balls!

Snön faller - och vi med den... Snälla kan det inte bli vår snart så att vi kan hålla till på ridbanan.. Hero fick gå bort till ridhuset i nysnön idag (den promenaden är för det mesta väldigt lugn och sansad nu) och sen var det longering på lina inne i ridhuset. Helt OK tyckte Hero tills det blev byte av varv, då for f-n i honom och det blev ett antal rundor i super-race-fart, runt, runt. Men även en unghingsts krafter tryter så till slut blev det ordning i leden. Snyggt och prydligt på slutet. Hero har lärt sig svenska: trav, galopp. Det sitter redan! Duktig kille. Nu skall du bara lära dig lyssna på ptrooo/hoooo/ eller vad man nu tar till för kommando för att sakta ner en överenergisk unghingst. Söt är du i alla fall,  (du vill nog hellre kallas snygg) och du har redan fått några beundrare som sett dig in action. Och din "mamma" Hanna hanterar dig med den äran. Jag håller mig till groom-rollen tills vidare.

I väntan på att jag skall sitta upp på Heredero (ja, han skall vara kastrerad och Hanna skall kunna rida honom lugnt och sansat innan jag vågar mig upp) så har jag tränat på stilen idag på Ystad Ridklubb med hjälp av ridkolehästen Janne, dressyrdomaren Ditte Egholm Hebsgaards falköga och tro det eller ej - ett kandar! Jäklar vad mycket skrammel i hästens mun för att inte tala om alla läderremmar i mina händer. Bridong, stång, bred tygel, smal tygel, - tur att det var under Dittes uppsikt. Anledningen till kandaret är att ridkolechef Christel Wiberg har gjort bedömningen att hästen trivs mycket bra med kandar. Själv känner jag mig mycket nybörjaraktig, men Janne knatade på och var på gott humör. Han gör väl inte så mycket mer än det han måste men det är ju smart av honom och kul var det. Och roligast - min käre man J dök upp på den smällkalla läktaren och väste "vad snyggt" -när jag gjorde en faktiskt ganska kass skänkelvikning. Tur att han inte vet så mycket om ridning. Men han är världens bäste supporter och tycker att jag "absolut har förbättrat sitsen"... Ute virvlar snön i februarinatten. Det är skönt att komma hem till ett varmt hem, levande ljus och god mat sent på kvällen efter ett ridpass. Lyx. Vågar inte tänka på alla som fryser i kropp och själ denna hemska europeiska vinter.