Idag gjorde Hanna och jag en turbofärd med nedslag i södra Skånes hästaffärer. Vi avverkade Hööks/Horze/Landäng och  hann med en feting till lunch också, på Burger King vid Jägersro - granne med Hööks -  och lite gratiskaffe på Horze före hemfärden. Egentligen var syftet en tävlingsutrustning till Hanna för att hetsa upp henne lite inför vårens utmaningar. Men av det blev det intet. Däremot kom hon hem "fully equipped" med två kanonsnygga fleecetröjor, en ridskjorta och en läcker dunväst. Allt i svart och brunt så det blir till att ta en ny runda till våren för att inhandla det vita. Jag kom hem med inte lika upphetsande varor - mjölksyrabakterier till Heros mage och vita, breda gummiband inför kommande manflätningar och en pannlampa. Känner mig som nån sorts gruvarbetare i Kiruna/Svappavaara när den sitter på hjälmen. Men vad gör man inte när man måste skritta över till ridhuset i kolmörker? Sen fick Hero sig en longering och ett ridpass på ridbanan av Hanna. Aningens stel till en början men det bättrade sig. Solen kom fram och höstlöven glödde.

Här kommer Hanna i sin nya outfit idag! Matchar Heros svarta ländtäcke perfekt.

Och här är jag på söndagspromenaden 

Och här är Hannas Kasper och Hero

Och här är en av Hanna Instaframead bild på salig Martuten - with a heart of gold. Rest in Peace. Snyft.

  Laura och Hero i ridhuset.  Den här lilla filmen skulle infogas till förra inlägget, men nu hamnar den här istället. Och jag har varit i Stockholm på syskonträff. Tack mamma och pappa för att ni ville ha en stor familj. Vi är fyra syskon och vi har alltid kul ihop. Det kan bli diskussioner och rentav bråk men framför allt lots of love. Denna gången bodde vi på Rival på Söder och helgen innehöll både kultur, snack och matochvin. Och söndagsbrunch på Berns Asiatiska går inte av för hackor. Men härnere väntade Hero och vad kan slå det? Christinaträning i onsdags. Han testade mig lite. Jag måste VÅGA TA I HONOM och RIDA I VARJE ÖGONBLICK. Inte sitta och fega. Sen blev det bra.  Christina säger att hon aldrig sett honom i så fin shape som nu. Vilan efter kiropraktorbehandlingen har absolut gjort nytta. Och idag var det världens vackraste dag men full storm. Jag fick med mig dotter Laura ut trots tentaplugg. Vi tänke först kura för stormen i ridhuset, men när vi var framme fattade vi raskt beslutet att söka lä i skogen i stället denna vackra dag. Hero var cool som en skogsmulle. När vi kom fram till en lång, fjädrande mjuk stig sa Laura: stick iväg nu på en härlig trav så joggar jag efter. Och det gjorde jag. Jag som alltid varit rädd att rida ut ensam sen jag bröt knät på Dumbledore på uteritt för två år sen (i full storm), jag utmanade oron och drog iväg. Hero var superfin. Sen klättrade vi lite. När Laura joggade upp för en brant skogsstig ville Hero galoppera efter. Det fick han inte. Han galopperade på stället tills han förstod att jag bestämde takten och sen fick han SKRITTA UPP. Han var framåt och pigg men cool hela turen och hur mjuk och lösgjord som helst. När vi kom hem såg han så nöjd och avslappad ut. Sen lite kel med Cirre i hagen. Men lite fjantiga tjut för att markera att han är king. Dummer. Nästa gång skall jag banne mig ta en galopp i skogen.

Hero är lindad för första gången

Vår miljöträning sträcker sig inte så värst mycket längre än att skritta bort till rihuset längs med ängarna och att öva Hero på att vara där inne alldeles själv och kunna slappna av och sedan stå ut med att 8 små ridskoleponnies trippar in och börjar en lektion på andra halvan. Och det gick alldeles utmärkt, förutom lite initial spänning. Tror nästan han gillar det. Nya fina skor hade han också så det var skönt med den mjuka fibersanden under fötterna. Stora mjuka spår och mycket jogging blev det idag. Jag fick med mig dotter Laura som sällskap. Vi lindade Heros ben för första gången och njöt av att han såg ut som en "riktig dressyrhäst", liksom större med långa ben, fast det nog mest är en synvilla. Snygg var han i allafall. Visserligen fick han någon slags konstig tuppgång de första 25 metrarna utanför stallet, men sen var det som om lindorna alltid suttit där. Men lindor får bli enbart till "fint" för det är bara jobbigt att linda, när man kan ha Eskadrons snabb-skydd istället. Jag tycker faktiskt att jag skärpt till mig lite i ridningen, känner mig allmänt säkrare och mer stabil. Och Hero stackarn som får dras med mig är en sann gentleman. Laura filmade någon liten snutt och tog några bilder som jag lägger in framöver när tid ges. I onsdags var det Christina-träning på kvällen. Vi höll till på ridbanan i lampskenet i skymningen och det var en härlig träning med en lösgjord Hero. Han är kanon på tempoväxlingar. Nu är det mest skritt/trav/skritt och lite galoppfattningar men framöver skall det bli tempoväxlingar skritt/galopp längs spåret. Nu åker jag till Stockholm på syskonträff. Det bli kul!

Ja faktiskt. Fredagsmys. Först en förmiddag med arbete inom mitt eget företag - JÄPP - jag gjorde det. Startade företag. Och fick uppdag. Så nu arbetar jag mestadels på sjukhuset, som vanligt,  men en liten del inom egen verksamhet. Som KBT-terapeut. KUUUUL. Fina visitkort har jag också. Sen måste jag berätta att jag har suktat länge efter Ariats vinterstövlar som tål ner till 20 minus och som man både kan mocka i, rida i , pulsa genom snö och vatten med och you name it. Men de har legat lite på smärtgränsen prismässigt. Men idag hade jag tur för på finaste Landäng stod ett par 39:or och väntade på mig nedsatta med 50%. Det fanns bara ett par och det var min storlek! Yes! Jag högg dom och tyckte att någon ville mig väl denna dag med hög luft, blå himmel, stackmoln och strålande sol. Det blev en detangler till Heros halvmeterlånga man i påsen också. Absorbines SANTA FE. Tyvärr är min favorit Silverado slut på Xtreme Horse Makeover i Lerum, men denna luktade lika gott och verkade lika bra. Jänkarna sparar aldrig på krutet. De tar i ordenligt i sina produkter.  Sen lite paus hemma och därefter ut till Hero. Som har fått vinterpäls! Långhårig. Nääää men det skall väl inte spanjorer vara? Han börjar se ut som en nordsvensk.... Vi får klippa honom, haha. Han har blivit vän med Cirre nu , de ser knappt år varandra men de betar lugnt  sida vid sida och jag är övertygad om att hästar bör ha en kompis i hagen så det är jättebra att de inte utmanar varandra.  Hero och boxen fick sig en rengöring och sen var det dags för lite Christina träning. Stora spår, takt, lösgjordhet, STÖDET, min sits... Jajamensan, nu börjar jag fatta galoppen jag med! Christina var nöjd med honom och tyckte sig se en stor förbättring i vänstervarvet efter kiropraktorns omgång. Men sen - snyft, ensam hemma på fredagkvällen. Mannen är på jobb i Sundsvall. Han ringde från hotellet där vi bodde 1985 på en kombinerad jobb/romantisk utflykt! Sentimentala minnen. Skall det bli nåt fredagsmys idag får jag ordna det själv. Själv är bäste dräng. Jag fixade till en "lonely night dinner", jäkligt god faktiskt, med gratinerade musslor i sina skal och en fin grönsallad. Melody Gardot höll mig sällskap. Och ett glas pinot noir. Nu brinner stearinljusen, jag har en hög bra böcker, temperaturen kryper ner utanför fönstret, det finns ingefäraté i tekoppen och det ÄR faktiskt rätt mysigt.

Heldagsregn. Premiärtur till ridhuset för att testa nya underlaget: fibersand. Rätt skönt, men ta mig tusan lite svårmockat. Fibersanden vill gärna klibba sig fast vid gödslet och är svårt att "skaka av". Det går liksom inte att "ruska av" fibersanden, den hänger sig fast vid gödslet och hamnar i skottkärran med gödslet. No good. Måste tänka ut ett bättre redskap som sparar det fina underlaget. Spångrepen är liksom för gles - om ni fattar... I ridhuset vattnades det för fullt och vi var helt ensamma i jättestora manegen och Hero hade full koll på vattenspridaren (så klart) i översta halvan hela passet. Lite svårt att slappna av hade han, men det gick så småningom som så alltid förr. Laura hängde med som sällskap och var som vanligt syrlig i sina kommentarer när det gäller min ridning. Men hon tycker att Heredero är superfin. Och det är ju alltid kul. Och jag fick väl mig nåt litet halvhjärtat beröm på slutet, typ "du är ju liiiite säkrare nu, mamma"... Men vi har väldigt trevligt ihop. Vi har ju faktiskt bondat i över 10 år när det gäller hästar. Ja ja hon rider absolut bättre än jag, men jag är klokare... På lördagen fick Hero en ny hagkompis, snälla Cirre utmanar aldrig någon och då tog Heredero chansen att göra sig ranghög, han som annars är lite styvmoderligt behandlad av gamlingarna. Fy vad ful han var när han strök öronen bakåt mot snälla Cirre. Det blev ingen uppgörelse. Inte ens en spark. Cirre vek undan. Fyyyyy Hero. Var lite bussig mot din ende vän! Idag blev det tömkörning. Hanna lär mig. Hanna är suverän på tömkörnng, jag är puckad. Men det skall väl gå. Nån gång.

Querido Heredero

  Fibersand? Hjälp vad konstigt.

Laura in love

Dags för storrengöring. Heros vackra man hade antagit en beigeaktig färg och var sträv och fet och allt svårare att reda ut trots avancerade hårprodukter. Svansen samma. Så vi bestämde att lördagen fick blir spa-dag för Hero efter tömkörningen. Han fick sig en rejäl omgång i spolspiltan med helkropps-shamponering. Han tycker att det är rätt skönt och är tålig och brukar försöka dricka från vattenslangen, men när det blir för mycket vatten i ansiktet kan det bli liiiite obehagligt. Sen rejäl avtorkning och fleecetäcke och lite mat i boxen. Strålande! Kiropraktor Åsas arbete har gjort underverk med vänstersidan och han både ser jämnare och finare ut för att inte tala om hur han rör sig. Så nu skall det bli kul att rida och känna skillnad.

På spa