Laura och Hero i ridhuset.  Den här lilla filmen skulle infogas till förra inlägget, men nu hamnar den här istället. Och jag har varit i Stockholm på syskonträff. Tack mamma och pappa för att ni ville ha en stor familj. Vi är fyra syskon och vi har alltid kul ihop. Det kan bli diskussioner och rentav bråk men framför allt lots of love. Denna gången bodde vi på Rival på Söder och helgen innehöll både kultur, snack och matochvin. Och söndagsbrunch på Berns Asiatiska går inte av för hackor. Men härnere väntade Hero och vad kan slå det? Christinaträning i onsdags. Han testade mig lite. Jag måste VÅGA TA I HONOM och RIDA I VARJE ÖGONBLICK. Inte sitta och fega. Sen blev det bra.  Christina säger att hon aldrig sett honom i så fin shape som nu. Vilan efter kiropraktorbehandlingen har absolut gjort nytta. Och idag var det världens vackraste dag men full storm. Jag fick med mig dotter Laura ut trots tentaplugg. Vi tänke först kura för stormen i ridhuset, men när vi var framme fattade vi raskt beslutet att söka lä i skogen i stället denna vackra dag. Hero var cool som en skogsmulle. När vi kom fram till en lång, fjädrande mjuk stig sa Laura: stick iväg nu på en härlig trav så joggar jag efter. Och det gjorde jag. Jag som alltid varit rädd att rida ut ensam sen jag bröt knät på Dumbledore på uteritt för två år sen (i full storm), jag utmanade oron och drog iväg. Hero var superfin. Sen klättrade vi lite. När Laura joggade upp för en brant skogsstig ville Hero galoppera efter. Det fick han inte. Han galopperade på stället tills han förstod att jag bestämde takten och sen fick han SKRITTA UPP. Han var framåt och pigg men cool hela turen och hur mjuk och lösgjord som helst. När vi kom hem såg han så nöjd och avslappad ut. Sen lite kel med Cirre i hagen. Men lite fjantiga tjut för att markera att han är king. Dummer. Nästa gång skall jag banne mig ta en galopp i skogen.

Hero är lindad för första gången