Heldagsregn. Premiärtur till ridhuset för att testa nya underlaget: fibersand. Rätt skönt, men ta mig tusan lite svårmockat. Fibersanden vill gärna klibba sig fast vid gödslet och är svårt att "skaka av". Det går liksom inte att "ruska av" fibersanden, den hänger sig fast vid gödslet och hamnar i skottkärran med gödslet. No good. Måste tänka ut ett bättre redskap som sparar det fina underlaget. Spångrepen är liksom för gles - om ni fattar... I ridhuset vattnades det för fullt och vi var helt ensamma i jättestora manegen och Hero hade full koll på vattenspridaren (så klart) i översta halvan hela passet. Lite svårt att slappna av hade han, men det gick så småningom som så alltid förr. Laura hängde med som sällskap och var som vanligt syrlig i sina kommentarer när det gäller min ridning. Men hon tycker att Heredero är superfin. Och det är ju alltid kul. Och jag fick väl mig nåt litet halvhjärtat beröm på slutet, typ "du är ju liiiite säkrare nu, mamma"... Men vi har väldigt trevligt ihop. Vi har ju faktiskt bondat i över 10 år när det gäller hästar. Ja ja hon rider absolut bättre än jag, men jag är klokare... På lördagen fick Hero en ny hagkompis, snälla Cirre utmanar aldrig någon och då tog Heredero chansen att göra sig ranghög, han som annars är lite styvmoderligt behandlad av gamlingarna. Fy vad ful han var när han strök öronen bakåt mot snälla Cirre. Det blev ingen uppgörelse. Inte ens en spark. Cirre vek undan. Fyyyyy Hero. Var lite bussig mot din ende vän! Idag blev det tömkörning. Hanna lär mig. Hanna är suverän på tömkörnng, jag är puckad. Men det skall väl gå. Nån gång.

Querido Heredero

  Fibersand? Hjälp vad konstigt.

Laura in love