Heredero har varit i ridhuset för första gången i sitt liv. Vägen dit gick över den knaggliga, hårdfrysta, snötäckta stigen längs hagarna. Hero leddes till ridhuset av Hanna. Det blev en hel del taktande och skrikande på vägen dit. Och ännu mer gnägg när Hero fick syn på ridskolehästarna i sina hagar. Väl inne i ridhuset blev det longering med en hel del överskottsenergi som behövde komma ut. Mot slutet första dagen i ridhuset var Hero lugn och travade och galopperade fint på kommandon. Hemvägen gick bra. Manövern gjordes om nästa dag och då var det en helt annan Hero som gick till ridhuset. Lite stolt och nöjd med sig själv - "detta kan jag". Fin i longeringen och helt cool på hemvägen. Inte ett enda gnägg och en lugn skritt.

Nu prövar jag min blogg för första gången. Här kommer jag bara att skriva om mig och hästen Heredero, en p.r.e som kom till oss i januari 2012. Min tanke är att göra en slags dagbok över hur vi kommer att utvecklas tillsammans, jag som medryttare, ryttare och hästhanterare, och jag i relation till hästen. Och om hästen i relation till mig. En vacker, ståtlig andalusier, född 2008, just nu hingst och lite respektingivande. Och jag, en lite osäker återvändare som har ägt en D-ponny åt en tävlande och hästälskande dotter tidigare men som inte är en särskilt säker hästmänniska.  Särskilt inte till en unghingst. Men Heros dagar som hingst är räknade. Fredag v 8 skall han kastreras på ATG kliniken. Och jag är glad varje dag att han har kommit in mitt liv. Detta året skall bl enormt spännande. Och Hero har redan tagit plats i mitt hjärta.