Vår miljöträning sträcker sig inte så värst mycket längre än att skritta bort till rihuset längs med ängarna och att öva Hero på att vara där inne alldeles själv och kunna slappna av och sedan stå ut med att 8 små ridskoleponnies trippar in och börjar en lektion på andra halvan. Och det gick alldeles utmärkt, förutom lite initial spänning. Tror nästan han gillar det. Nya fina skor hade han också så det var skönt med den mjuka fibersanden under fötterna. Stora mjuka spår och mycket jogging blev det idag. Jag fick med mig dotter Laura som sällskap. Vi lindade Heros ben för första gången och njöt av att han såg ut som en "riktig dressyrhäst", liksom större med långa ben, fast det nog mest är en synvilla. Snygg var han i allafall. Visserligen fick han någon slags konstig tuppgång de första 25 metrarna utanför stallet, men sen var det som om lindorna alltid suttit där. Men lindor får bli enbart till "fint" för det är bara jobbigt att linda, när man kan ha Eskadrons snabb-skydd istället. Jag tycker faktiskt att jag skärpt till mig lite i ridningen, känner mig allmänt säkrare och mer stabil. Och Hero stackarn som får dras med mig är en sann gentleman. Laura filmade någon liten snutt och tog några bilder som jag lägger in framöver när tid ges. I onsdags var det Christina-träning på kvällen. Vi höll till på ridbanan i lampskenet i skymningen och det var en härlig träning med en lösgjord Hero. Han är kanon på tempoväxlingar. Nu är det mest skritt/trav/skritt och lite galoppfattningar men framöver skall det bli tempoväxlingar skritt/galopp längs spåret. Nu åker jag till Stockholm på syskonträff. Det bli kul!

Ja faktiskt. Fredagsmys. Först en förmiddag med arbete inom mitt eget företag - JÄPP - jag gjorde det. Startade företag. Och fick uppdag. Så nu arbetar jag mestadels på sjukhuset, som vanligt,  men en liten del inom egen verksamhet. Som KBT-terapeut. KUUUUL. Fina visitkort har jag också. Sen måste jag berätta att jag har suktat länge efter Ariats vinterstövlar som tål ner till 20 minus och som man både kan mocka i, rida i , pulsa genom snö och vatten med och you name it. Men de har legat lite på smärtgränsen prismässigt. Men idag hade jag tur för på finaste Landäng stod ett par 39:or och väntade på mig nedsatta med 50%. Det fanns bara ett par och det var min storlek! Yes! Jag högg dom och tyckte att någon ville mig väl denna dag med hög luft, blå himmel, stackmoln och strålande sol. Det blev en detangler till Heros halvmeterlånga man i påsen också. Absorbines SANTA FE. Tyvärr är min favorit Silverado slut på Xtreme Horse Makeover i Lerum, men denna luktade lika gott och verkade lika bra. Jänkarna sparar aldrig på krutet. De tar i ordenligt i sina produkter.  Sen lite paus hemma och därefter ut till Hero. Som har fått vinterpäls! Långhårig. Nääää men det skall väl inte spanjorer vara? Han börjar se ut som en nordsvensk.... Vi får klippa honom, haha. Han har blivit vän med Cirre nu , de ser knappt år varandra men de betar lugnt  sida vid sida och jag är övertygad om att hästar bör ha en kompis i hagen så det är jättebra att de inte utmanar varandra.  Hero och boxen fick sig en rengöring och sen var det dags för lite Christina träning. Stora spår, takt, lösgjordhet, STÖDET, min sits... Jajamensan, nu börjar jag fatta galoppen jag med! Christina var nöjd med honom och tyckte sig se en stor förbättring i vänstervarvet efter kiropraktorns omgång. Men sen - snyft, ensam hemma på fredagkvällen. Mannen är på jobb i Sundsvall. Han ringde från hotellet där vi bodde 1985 på en kombinerad jobb/romantisk utflykt! Sentimentala minnen. Skall det bli nåt fredagsmys idag får jag ordna det själv. Själv är bäste dräng. Jag fixade till en "lonely night dinner", jäkligt god faktiskt, med gratinerade musslor i sina skal och en fin grönsallad. Melody Gardot höll mig sällskap. Och ett glas pinot noir. Nu brinner stearinljusen, jag har en hög bra böcker, temperaturen kryper ner utanför fönstret, det finns ingefäraté i tekoppen och det ÄR faktiskt rätt mysigt.

Heldagsregn. Premiärtur till ridhuset för att testa nya underlaget: fibersand. Rätt skönt, men ta mig tusan lite svårmockat. Fibersanden vill gärna klibba sig fast vid gödslet och är svårt att "skaka av". Det går liksom inte att "ruska av" fibersanden, den hänger sig fast vid gödslet och hamnar i skottkärran med gödslet. No good. Måste tänka ut ett bättre redskap som sparar det fina underlaget. Spångrepen är liksom för gles - om ni fattar... I ridhuset vattnades det för fullt och vi var helt ensamma i jättestora manegen och Hero hade full koll på vattenspridaren (så klart) i översta halvan hela passet. Lite svårt att slappna av hade han, men det gick så småningom som så alltid förr. Laura hängde med som sällskap och var som vanligt syrlig i sina kommentarer när det gäller min ridning. Men hon tycker att Heredero är superfin. Och det är ju alltid kul. Och jag fick väl mig nåt litet halvhjärtat beröm på slutet, typ "du är ju liiiite säkrare nu, mamma"... Men vi har väldigt trevligt ihop. Vi har ju faktiskt bondat i över 10 år när det gäller hästar. Ja ja hon rider absolut bättre än jag, men jag är klokare... På lördagen fick Hero en ny hagkompis, snälla Cirre utmanar aldrig någon och då tog Heredero chansen att göra sig ranghög, han som annars är lite styvmoderligt behandlad av gamlingarna. Fy vad ful han var när han strök öronen bakåt mot snälla Cirre. Det blev ingen uppgörelse. Inte ens en spark. Cirre vek undan. Fyyyyy Hero. Var lite bussig mot din ende vän! Idag blev det tömkörning. Hanna lär mig. Hanna är suverän på tömkörnng, jag är puckad. Men det skall väl gå. Nån gång.

Querido Heredero

  Fibersand? Hjälp vad konstigt.

Laura in love

Dags för storrengöring. Heros vackra man hade antagit en beigeaktig färg och var sträv och fet och allt svårare att reda ut trots avancerade hårprodukter. Svansen samma. Så vi bestämde att lördagen fick blir spa-dag för Hero efter tömkörningen. Han fick sig en rejäl omgång i spolspiltan med helkropps-shamponering. Han tycker att det är rätt skönt och är tålig och brukar försöka dricka från vattenslangen, men när det blir för mycket vatten i ansiktet kan det bli liiiite obehagligt. Sen rejäl avtorkning och fleecetäcke och lite mat i boxen. Strålande! Kiropraktor Åsas arbete har gjort underverk med vänstersidan och han både ser jämnare och finare ut för att inte tala om hur han rör sig. Så nu skall det bli kul att rida och känna skillnad.

På spa

Jag har varit i Vence  i sydfrankrike (med pappa och systrar) för att ta adjö av, tömma, städa, stänga och sälja mamma och pappas bostad. Räknade ut att jag har haft en fot i Frankrike på olika sätt i 30 år! Nu är det adjöss, au revoir, point finale. Lite vemodigt, men också skönt. Under tiden har kiropraktor Åsa känt igenom Hero och hittade en låsning bak som han nu fått åtgärdad. Nu skall han skrittas för hand i några dagar. Så när jag kom hem tog jag ut my Hero på skogpromenad. Och undrens tid är inte förbi - jag fick med mig min käre man till stallet. Han mockade - förmodligen inte världens bästa mockning - och mätte upp höpåsar med pincettgrepp, dvs han vågade knappt ta i hösilaget, "finns här råttor?"... men sen gick han med på promenaden iförd lågskor och paraply (!) på de leriga stigarna. Hero brydde sig inte om paraplyet, men Hero visade sig aboslut intresserad av att det var en man med. Han ser ju nästan bara tjejer i stallet. Hero försökte få lite kontakt med min käre make som höll sig avvaktande...  

Tänk att jag fick med mig maken till stallet...

Au revoir France

Yes. Nu har jag gjort det. Jag tog en lång uteritt på Hero, utan sällskapshäst, alldeles själv, eller rättare sagt, jag hade ett moraliskt stöd med mig: Laura som gick bredvid och det var också hon som hetsade mig: "Mamma, det är tråkigt för honom att trimma på ridbanan, det är världens härligaste väder, nu tar vi ut honom på golfbanerundan... han behöver se nåt annat..." Jag försökte slingra mig, "men det var ju där Tilda trillade av".. men Laura var obeveklig och tyckte att dessto större anledning att låta honom vänja sig vid den turen under trygga former. Så up we go. Första taktandet kom redan vid "Per Smides" gård, där en liten vilsen schettis galopperade gnäggande bredvid oss längs staketet i typ 500 m. OK. Vi klarade det. Nästa chock - 50 kossor som hoppade runt och en ardenner och flera jordbruksmaskiner samtidigt. Jäpp. Då fick Laura koppla honom en liten stund. Men det hade nog gått bra ändå. Det var mest för att jag skulle hålla mig cool. Sen konstiga brevlådor och jättestenar som dök upp var 100:e meter. Hero lugnade sig successivt och skrittade vägvinnande med spetsade öron och understundom riktigt avspänd hals. Sen vek vi av upp mot golfbanan. Inte en reaktion på folket på banan. Då tog vi en lång härlig trav med härlig bjudning som gick hur fint som helst. Sen var killen supercool. Frustade och hade det bra. Och så vek vi av in i skogen, förbi ridklubben och genom sandängarna hem till stallet. Hero uppförde sig som en 15 årig "skogsmulle" och stelnade inte till en enda gång. Cyklister bryr han sig inte ett skvatt om. Duuuuktig kille. Äpplebelöning.  Kel. Tack Laura. Ännu ett hinder övervunnet. Träningen för Christina i fredags gick också kanon. Jag blir stolt när Christina säger att jag har blivit mycket säkrare. Vi övade skänkelvikningar och Hero var duktigt och jag likaså. På kvällen var vi hos våra goda vänner i Svinaberga och åt en läcker skaldjursplatå med krabba, räkor, havskräftor och moules marinières. Dagen därpå fick jag med mig mannen till Mandelmanns i Rörum och vi bunkrade goda grönsaker och tog en promenad i världens vackraste marker ovanför deras gård. Jag har bott 20 år på landet och hjärtat klappar alltid när jag ser betesmarker och vacker natur. Jag vill ha katt och höns igen! Och får. Får hade vi hela min uppväxt och fårbetade ängar är det finaste som finns.

Utsikt "from the top"

Allt är spännande tycker Hero

Vill ha!

En perfekt septemberhelg. Fredag morgon åkte jag ut till Hero. Det stormade rejält men solen sken. Han hade varit lite stel i vänstervarvet på träningen med Hanna i onsdags så vi hade bestämt att han bara skulle  promeneras i skogen utan ryttare på ryggen. Jag lyckades beveka Marianne och Doeke att skritta ut en tur med oss eftersom det stormade rejält och det nog skulle vara tryggt för Hero (och för mig) att ha en kompis med på skogsstigarna med tanke på stormen. När jag trillade av och bröt knät för två år sedan på vår egen Dumbledore så var det just skogspromenad i storm... så den kombinationen gör mig fortfarande lite skakis. Men Hero lunkade på bredvid mig lugn som en fibunke. Inte tittig, inte ens när smygande cyklister dök upp som gubben ur lådan på stigarna. Sen hade jag stämt träff med min kära hästvän Barbro i stallet. Jag hade med mig kaffe och goda surdegsmackor från bästa bageriet Söderberg & Sara i Ystad, som vi intog i vinden. Hon fick se Hero för första gången och sen var eftermiddagen vigd åt tokshopping (åtminstone för ögat) på Bengts och Landäng. Jag fastnade förstås för ett par kanonsnygga Animo ridbyxor i mullvadsfärg ur nya höstkollektionen, men nä, jag har ju ett par i jeanstyg - det får faktiskt räcka. Dyra är dom också. Sen är dom ju jäkligt låga i midjan och det är inte så smickrande, så jag avstod och var nöjd med det. Barbro däremot kom loss på ett par supermjuka Cavallo ridstövlar som hon blev lycklig ägare till efter typ två timmars provande. Och jag suktade efter Ariats vinterstövlar - rejäla don som tål allt i ett stall och temperaturer ner till 20 minus. Men, men, man kan inte få allt. Så jag var duktig och höll i plånboken. Sen blev det bråttom hem så Landäng hann vi inte med. Tur det.  Barbro stannade på en improviserad diner à deux - det blev lammfilé med bakade tomater och haricotsverts och hemlagat vitlökssmör. Nam-nam. Sen Vitemölla på lördagen. Stötte på min kära syster på Apotekarns i Simrishamn och blev spontaninbjuden till en trevlig liten fest hos henne på lördagkväll. Nya trevliga bekantskaper. Sen Hero igen på söndag. Och nu var killen så mjuk och avspänd och lösgjord och fin. Stelheten nästan borta, lite pinnig dock i vänster varv.  Kiropraktor Åsa skall komma och känna igenom. Hanna och jag pysslade och donade med den lille gossen. Det var väl säkert 20 grader på ridbanan och stallbacken och septembersolen flödade. Sen hem och umgås lite kring söndagsmiddagen med mannen som varit på jobb hela helgen. Lovely weekend!

Märker att jag måste ta lite nya bilder snart!

Igår åkte jag ut själv till Vitemölla. Det var en fantastisk eftermiddag med mild sol, vindstilla och humlesurr bland blommor och blader. Jag arbetade i trädgården, åkte ner till Buhres och köpte en nykokt krabba och lite hovmästarsås till mig själv. Åt krabban till Tom Waits. Sen gick eftermiddagen över i den mest fantastiska sensommarkväll jag sett på länge. Nymånen steg upp över piren i hamnen, det var mjuka, små svallvågor mot sandstranden, syrsor som filade i varje buske, nattfåglar och helt magisk stämning. Jag tände alla lyktorna i trädgården och gjorde ört-té på citronverbena och satt och "mediterade" i stillheten, lummigheten och mörkret efter min goda skaldjursmiddag. Tänkte på att jag har det rätt bra: en älskad man, två friska, kul, egensinniga och vackra döttrar - och en HÄST som jag faktiskt snart också börjar känna mig känslomässigt länkad till på riktigt. Hero och jag tränade för Christina i fredags. Fokus helt och hållet på att jag skulle ge rätt stöd. Och jag börjar äntligen fatta. Och Hero blev nöjd, och jag blev nöjd och Christina blev nöjd. Han går faktiskt inte sönder om jag ger honom rätt stöd. Tvärtom. Jag skall hålla honom stadigt i handen, som man gör med en unge. Då slappnar han av och hittar formen. Passet kändes bra. När jag släppte ut honom i hagen efteråt så stod han alldeles stilla hos mig och snusade mot min axel, länge, länge, med lite halvslutna, avspända ögon.  Då blev jag nästan lite tårögd och viskade: Tack för att du finns, Hero. Och sen kopplade jag loss grimskaftet och han lommade iväg.