Jag är norra Europas sämsta hästfotograf. Inte nog med att min enda kamera är min i-phone. Bilderna blir dessutom alltid fula. Halva hästkroppar, slokande öron, hästen snett bakifrån för att jag inte hinner trycka av i rätt ögonblick, huvudet avklippt i överkant, blundande ryttare, ja, you name it. Av 10 bilder går 9 omedelbart i papperskorgen. Mig kan man använda som avskräckande exempel på en fotoskola. Jag lyckades få Hero (som ju är rätt söt) att se ut som en myrslok över mulen nligen. Bilden finns att beskåda i föregående inlägg. Jag måste nog införskaffa en vettig kamera och lära mig lite grundläggande fototeknik. Eller så skall jag helt enkelt låta någon bra fotograf, typ Jörgen eller Laura, att ta en samling kanonbilder som jag läggger in efter hand. Men då blir det ju inga här-och-nu bilder. Jaja. Vi får se. Ni får stå ut så länge. Idag blåste det storm samtidigt som solen lyste från en klar himmel. Det var premiär för sommarhagarna, så nu får vi passa Hero noga så att det inte blir för mycket gröda på en gång. Korta pass för att vänja honom gradvis. Det stormade så rejält så att vi fick inställa ridningen och longera Hero på lina istället. Han verkar trivas bra i sin mjuka, teddyfodrade longergjord. Sen tog jag en titt på Camilla och Joannas nya, fina hopphäst och åkte sen ner till Bege och Stinas nya ridhus och kollade på hoppträningen med lille Beckham. Fredriksberg har verkligen blivit Ystads häst-center. Hästar på alla gårdar, i alla hagar, vart man än ser.

Ännu ett exempel på min fantastiska fotokonst.

Idag blev det plötsligt 17 grader och jag red i kortärmad T-shirt. Idag i galopp för första gången. Jag har haft lite respekt för unghästen - att han skall dra iväg och få spel. Men nejdå. Det var så lugnt och fint. Han är rund och härlig att sitta på i galoppen och det är en fröjd att rida. Sen en skritttur i skogen för att coola ner. Vårfårglarna sjunger som tokingar. Det är väldigt härligt att veta att hela sommaren ligger framför oss. Igår hände en liten malör: Tilda trillade av Hero borta vid golfbanan. Hero blev rädd för en tant med hund på långt håll och det gick lite över styr så plötsligt var Hero på golfbanan och Tilda på backen. Hm?? Du är väl ingen golfare, Hero?...Fy skäms. Och det var första "avsittningen" sen Hero anlände. Och det skall inte bli fler. Samtidigt bra att bli påmind om att det faktiskt är en 4-åring vi har att göra med. Eftersom Hero är så "snäll" i det mesta så är det lätt att glömma att han faktiskt är en unghäst med allt vad det innebär och det är viktigt att ha det i åtanke ALWAYS! Och gud vare tack att ingen kom till skada.

"Snälle Hero" - eller ser han lite skuldmedveten ut?

Heredero har fått en liten vän i sin hage. Lille Pompe som är gårdens egen ponnie till familjens barn delar från och med i går hage med Hero. Första gången i livet skulle jag tro som Hero har en hästkompis i hagen. Hingstar brukar man ju inte släppa ihop och han hade väl knappt varit i hage överhuvudtaget i Spanien. Och här har han fått vara ensam i sin hage sedan han kom för att anpassa sig till Suecia under lugna former. Men igår släpptes de tu ihop. Lugnt  och hövligt. En stor och en liten. En ljus och en mörk. När jag släppte ut Hero efter ridpasset travade han fram till Pompe och gav honom en puss. En liten kompis  i hagen - that's love! Dessförinnan skrittade Hero och jag i ösregn bort till ridhuset, ackompanjerade av Hanna, iförd endast hood-tröja. Visserligen stod det Ulf Lundell över hela bröstet - men vad hjälper det mot ösregn? Det var en hel del andra hästar idag i ridhuset (så klart- himlen hade ju öppnat sig hela förmiddagen) men Hero tog det med upphöjt lugn. En liten typ intresserade honom speciellt, det var en mörk och mycket liten ponny  - påminde väl om Pompe, Heros hag-kompis. Den hade han svårt att släppa fokus på. Hero verkar gilla små killar! Det blev ett lugnt litet pass under Hannas stränga blick. Jag måste fram med skänklarna. Det känns som jag sitter i cowboy-stil när jag för fram dem, men när jag ser mig i ridhusspegeln ser det bra ut, däremot för jävligt när jag sitter i min vanliga "comfort-zone". Så jobba på det, Marie! Jag tycker att Hero är grymt cool, efter bara några månader i Sverige är han hur lätt som helst:  att rida ut med, att rida i ridhus, att rida på ridbana, att gå ihop med andra hästar, att gå ensam... listan är lång. Och bara 4 år! Vilken fullträff! SEN kom prövningen: en timmas personal training med Merethe på MPIYO studio. (Mindfulness/Pilates/Yoga). Jättefint ställe, behaglig och lugn PT. Jag fick pröva på Pilates-reformern och har nu bokat 5 PT pass med Merethe innan hon släpper loss mig ensam i reformern. Merethe var snäll: hon tyckte inte att det var så illa som jag trodde - och jag tyckte faktiskt att det var skön och härlig träning. Och hon kunde pedagogiskt förklara varför man de-stabilseras i bäckenet och bålen med tiden och hon kunde faktiskt också lova snabb förbättring - MEN DÅ MÅSTE JAG JOBBA. Helvete. Jag kommer inte undan. Men skall jag förbättra ridningen så  får jag svälja förtreten att behöva gå på träningspass. Äntligen! utbrast en dotter som tjatat i rätt så många år på mig när hon fick höra var jag hade spenderat eftermiddagen. Hittade en bite Raclette-ost i frysen och tröstade mig med Raclette i kväll med goda tillbehör i min ensamhet - mannen är på jobb. Jag och mina genomblöta ridkläder torkade upp till Raclette-järnets värme och Bryan Ferrys Dylanesque. Rätt bra dag i alla fall. På  bordet vitsippor från Stenshuvud.

En liten och en stor bekantar sig    

Jag måste ta tag i min träning - och då menar jag inte dressyrträningen - utan ren och skär STYRKA och stabilitet är vad som måste till. Speciellt bål, mage, rygg. Red ett dressyrpass på gamle Janne för tränare Ditte Egholm-Hebsgaard i går kväll och blev rent ut sagt utsjasad efter 30 min. Snustorr i munnen, andfådd, flåsig för att tala klarspråk.  Som en otränad pensionär. Jag är för svag helt enkelt. Idag var det debut för mig att ha hand om Hero helt själv.  Det blev longering på ridbana, (där fick Hero ett litet spel  men det lyckades vi snabbt få styr på), sen ett kort pass på ridbanan och därefter ut i skogen med svarte friesern Doeke. Hero god, vänlig och lugn.  Min vän Lotta kom och tittade och gav mig en avhyvling: du svankar! Sänk hälarna! Slappna aaaaav!!! Om du inte tränar upp din styrka kommer du aldrig vidare i ridningen! Sen engagerade sig halva stallet i vilken träningform jag skulle använda mig av. Som alltid när någon vänlig själ vill hjälpa till och få igång min motivation att träna så stänger jag av, blockerar mig helt. Hummar och håller med men blir helt inåtvänd. Allt rinner av. Jag hatar att träna! Jag hatar att träna i grupp! Jag blir gråtfärdig på Friskis och Svettis pass. Jag känner mig alltid ensam och förfrämligad bland hurtbullar i neonfärgade träningskläder. JAG VILL INTE! Jag är inte överviktig och kan gå två timmar i sträck. Räcker inte det? Men det slutade bra: alla enades om att jag skulle ta en första konsultation på Mpiyo (Mindfulness/Pilates/Yoga-studion i Ystad) för att hitta något som passar JUST MIG. Och det tog. Idag bokade jag tid hos Merethe på Mpiyo. Söndag 14.30 faller bilan. Då är det way of no return. Tack alla!

Lycklig herre i rött som njuter av första spirande grönskan.

Guapo betyder stilig, snygging, på spanska. Här har ni Heredero strax innan han kom till Sverige, riden av en spansk macho. Tids nog, Hero. Vänta bara, så skall du få visa musklerna...

Vaknade av att solen sken in genom fönstret. Skippade långkalsongerna för första gången detta år. WOW. God frukost med mannen, lite småärenden, sen ut till stallet. Var alldeles ensam därute, vilket är ganska skönt ibland, det blir genast lite stillsamt, introvert filosoferande under det att stallsysslorna utförs långsamt och behagligt,  till fågelsång.  Medveten närvaro i praktiken. Hero är en slags levande gödselspridare som skulle kunna ta anställning på åkrarna.  Allt gödsel pulvriserar han och harvar på något obegripligt sätt ner och gömmer i bädden vilket gör att det tar sin modiga halvtimma att få boxen fin. Sen kom Hanna och vi hämtade killen i hagen. På långt håll ser man (och hör) hur mulen och näsborrarna vibrerar av det där dova hälsningsgnägget, om och om igen. Sen kommer Hero gående, ibland travandes fram. Rätt trevligt emottagande faktiskt. Sen rykt och longering före ridningen. Hero får ibland fnatt i longeringen - går som en klocka tills - ja just det, tokeriet far i honom och han ligger ner i kurvorna. Döv för alla kommandon. Lägg av med det Hero. Eller så behöver en liten fyraåring bralla av sig ibland. Sen hoppade jag upp i sadeln. Börjar kännas riktigt hemtamt, faktiskt. Sadisten Hanna fick in ett par meningar som tog. Lite ridbana, sen ut i skogen. Rätt så beskedlig herre får man säga. Och Hero är faktiskt alertare än jag att höra/se/förnimma en cyklist på 100 meters håll bakifrån, men nu blir det inte mycket mer av det än ett par spetsade öron och lite spänd gång. Hem för att bli ompysslad och slafsa i sig lite Slobber. Det går ingen nöd på den här pojken precis. Och för att fira värmen fick han byta från "mellantäcket" till sommar-regntäcket i dag. Det var Sweets fina röda som nu kom till heders, om än lite stort.  Och jag krönte dagens session med  läderputs av samtlig utrustning. Avkopplande det med. Hemma excellerade jag med en grymt god lammfärslimpa med fetaost och en ragu på vita bönor, tomat, fikon och rosmarin. Proud Mary.

Hero och Tilda har varit vid havet och sandstranden för första gången idag! Bildbevis nedan. Lite läskigt var det nog med det stora blå, men till sommaren badar vi  säkert tillsammans Hero! (Även jag behöver tuffa till mig. Inte för att jag är rädd för havet -  född i Göteborg som jag är - men havet till häst är inte min specialitet - ännu). Född på spanska solkusten som han är så finns nog Atlantens vatten någonstans i hans gener....Tack Tilda för att du vänjer Hero vid allt som är obekant med lugn och trygg hand. Debut också för mig idag som protokollskrivare åt dressyrdomare Christina R i St Georgklass. Jag är helt fascinerad av Christinas superfokus och säkra omdöme. Jag skrev som sjutton och tillsammans höll vi ett jämnt flyt och förhoppningsvis blev det bra och rättvisa protokoll. Det är verkligen kul med alla tävlingar på Ystad Ridklubb och häftigt med en sport där ålder och kön inte spelar roll.  Det enda jag saknar på Ryttarshopen där Hero står, är en stallkatt. Finns det något bättre än en stallkatt som stryker sig mot ens ben, som spinner i ens knä? Jag fick "tanka" och trösta mig lite med ridklubbens grå stallkatt idag. Nedan också en bild på Hero och ägare Hanna - St Georg nästa?

Ja, det har varit påskhelg på Österlen. Det har för min del inneburit en otroligt fin långbrunch hos vänner på långfredagen som började 14.00 och slutade kring 23.00 Sedan en konstrunda på lördagen i snålblåst och småspiksregn och på kvällen en kanongod middag hos vänner igen. Dagen därpå vaknade jag till sol i Vitemölla och jobbade i trädgården på fm för att sedan bege mig på på hingstvisning (p.r.e.-hästar what else?) på Övrarps Stuteri utanför Sjöbo. Jag fick till och med med mig mannen mot löfte om kaffekorg och macka på vägen. Vi stannade i Lövestad Åsar och åt vår medhavda, jag plockade vitsippor och ramslök, som är kanongott i omeletter och mycket annat i matlagningsväg. Sen satt vi på första parkett på Övrarp och njöt av vackra p.r.e hingstar som visades både för hand och ridna. Therese Dahlstedt på Övrarps Stuteri red sina hästar med den äran och har kommit mycket långt inom dressyren på sina p.r.e Så kul att se så många fina p.r.e som faktiskt finns nästgårds. Till och med mannen tyckte det var kul - eller rättare sagt avslappnande. Han tog sog en liten micro-sömn ibland bakom sina solglasögon medans hästarna dansade förbi.  Hans favorit var mörkbruna Casino Santo. Hade jag inte varit i Paris förra helgen så hade jag åkt till Pepino och tittat på deras hingstvisning också. Trots att jag inte är i avelsbranschen. Jag kanske börjar bli en p.r.e - aficionada... Sen familjemiddag hos syster i Baskemölla med spridda delar av familjen. Och idag - Hero! Det blev longering och ridning på ridbana med Hanna som en hök över mig. Tack snälla Hanna för att du är min "vice-tränare" i väntan på Christina. Hero har blivit snudd på lika blid och beskedlig som Martuten, fattar inte att det är samma kille som den som kom i januari. Vi kommer att hitta varandra, vänta bara. Jag har en del att jobba med och så klart lille Hero också, men vilken skillnad på Hero redan. Jag är stolt.