Snön faller - och vi med den... Snälla kan det inte bli vår snart så att vi kan hålla till på ridbanan.. Hero fick gå bort till ridhuset i nysnön idag (den promenaden är för det mesta väldigt lugn och sansad nu) och sen var det longering på lina inne i ridhuset. Helt OK tyckte Hero tills det blev byte av varv, då for f-n i honom och det blev ett antal rundor i super-race-fart, runt, runt. Men även en unghingsts krafter tryter så till slut blev det ordning i leden. Snyggt och prydligt på slutet. Hero har lärt sig svenska: trav, galopp. Det sitter redan! Duktig kille. Nu skall du bara lära dig lyssna på ptrooo/hoooo/ eller vad man nu tar till för kommando för att sakta ner en överenergisk unghingst. Söt är du i alla fall,  (du vill nog hellre kallas snygg) och du har redan fått några beundrare som sett dig in action. Och din "mamma" Hanna hanterar dig med den äran. Jag håller mig till groom-rollen tills vidare.

I väntan på att jag skall sitta upp på Heredero (ja, han skall vara kastrerad och Hanna skall kunna rida honom lugnt och sansat innan jag vågar mig upp) så har jag tränat på stilen idag på Ystad Ridklubb med hjälp av ridkolehästen Janne, dressyrdomaren Ditte Egholm Hebsgaards falköga och tro det eller ej - ett kandar! Jäklar vad mycket skrammel i hästens mun för att inte tala om alla läderremmar i mina händer. Bridong, stång, bred tygel, smal tygel, - tur att det var under Dittes uppsikt. Anledningen till kandaret är att ridkolechef Christel Wiberg har gjort bedömningen att hästen trivs mycket bra med kandar. Själv känner jag mig mycket nybörjaraktig, men Janne knatade på och var på gott humör. Han gör väl inte så mycket mer än det han måste men det är ju smart av honom och kul var det. Och roligast - min käre man J dök upp på den smällkalla läktaren och väste "vad snyggt" -när jag gjorde en faktiskt ganska kass skänkelvikning. Tur att han inte vet så mycket om ridning. Men han är världens bäste supporter och tycker att jag "absolut har förbättrat sitsen"... Ute virvlar snön i februarinatten. Det är skönt att komma hem till ett varmt hem, levande ljus och god mat sent på kvällen efter ett ridpass. Lyx. Vågar inte tänka på alla som fryser i kropp och själ denna hemska europeiska vinter.

Det blev en tur till ridhuset igen. Tränset passade perfekt. Det var en rätt stirrig herre idag som longerades. När han fick syn på sig själv i ridhusspegeln blev det korsdrag i hjärnan. En snygg häst till!!! Men var???? Efter ett tag gick det lugnare, men när alla ridskoleponnyer kom in till första lektionen i andra halvan blev det lite för mycket spännande saker som hände och Hero blev unghingst med alla olater. Sen en något stillsammare promenad hem förutom när Petra Dahlin kom gående med Lotus på stigen i skymningen och Hero fick SPEL. Lugnt sen och lite kel i boxen. Sleep tight baby, livet är fullt av överraskningar. Varje dag.

Ja, jag vet att det är onödigt. Men eftersom du är rädd om dina öron och ditt huvud så får du ett träns som jag blev kär i, med anatomsikt utformat huvudlag. Ve dig om du bråkar vid tränsningen hädanefter. Buga dig för ditt vackra träns, annars lämnar jag tillbaka det.  

  Varför heter bloggen Avemaria? Därför att mamma lärde mig bönen Avemaria när hon blev katolik. Därför att mamma tog med mig till Lourdes på pilgrimsresa och lärde mig att man kan be till madonnan om precis vad som helst. Och mamma är också en ryttartjej som haft egen häst - Athlone -  liksom pappa är en ryttarkille i sin ungdom. Mamma och pappa stöttade Laura och mig i allt med Dumbledore och gillar att vi rider. Och jag har bett avemaria varje gång Laura har hoppat hemska banor, liksom jag bad avemaria när Laura låg på intensiven efter en rotationsolycka från hästryggen - och hon blev helt återställd. Jag offrade ett knä förra året på Dumle, men jag blev också helt återställd. Så jag tror på mirakel!!! Och nu ber jag till madonnan att jag inte skall skada mig igen eller bli rädd för hästar en gång till. OCh jag ber avemaria till Madonnan att hon håller sin hand över Herdero så att han inte skadas eller blir sjuk och att han lever så länge jag lever. Och jag vet att du ser mig i himlen, kära mor, och tycker att det är kul att jag håller på med hästar och att jag rider fortfarande. Och pappa går på jorden och säger spontant "vad kul" när jag berättar att jag är i stallet och skall rida, istället för alla andra som säger - "är du inte klok - AKTA DIG!!" Så därför heter den här bloggen Avemaria. En bön (och en anspelning på mitt eget namn), en bön om att Madonnan håller sin vakande hand över mig och Heredero nu när jag skall tampas med en relativt ung, lite oregerlig kille, unghingsten från Malaga. To become Svenne. Under madonnans beskydd. Glöm inte att i Malaga är man sannolikt katolik!! Holà Heredero!

VIntersöndag. Vi går för tredje gången till ridhuset för longering och nu går det mesta lugnt och sansat till. Så lugnt och fint att Tove sitter upp för att ledas några varv i skritt i ridhuset. Lite spänd och ett par rejäla steg på bakbenen gjorde att ridturen fick kortas av lite men det var helt underbart att få se Hero under ryttare även om det inte var en lång stund. Tänk när han är lugn och stabil - vilken häst han kommer att bli! Men nu är det en lite förvirrad treårig hingst som nyligen anlänt och vi jobbar lugnt och stilla vidare med att låta honom vänja sig vid det svenska: kilmatet, ridhuset, stallet, nya bekantskaper både bland folk och fä.