Nä. Just det. Allt går. Inget kunde hindra mig från att komma upp i sadeln på Hero idag. Jag garderade med säkerhetsväst. Övade andning hela förmiddagen. Hanna supportade. Jag longerade först Hero i alla gångarterna och han gick lugnt som en filbunke. Sen var det bara att sitta upp. En stund i skritt och en stund i trav i båda varven. Finfina Hero, vi har lite att jobba med, särskilt jag, men nu är debuten gjord och nu har vi en massa kul framför oss. Han blir hur härlig som helst. Jag kan inte fatta att det är samma häst som kom i januari som en skogstokig unghingst som nu är världens lugnaste valack med mig på ryggen. Jag tyckte att han var så enormt STOR (efter lille nätta Martuten) och nu tycker jag nästan att Hero är liten. Och ögonen som kunde bli lite skärrat uppspärrade i början har blivit så där milda. Nu väntar jag bara ivrigt på att vår tränare Christina skall bli frisk och komma tillbaka och hjälpa oss så att vi hittar rätt form och takt. Mina skänklar ser för dj-liga ut. Hamnar alldeles för långt bak. Vi har massor att jobba med men inget som inte går att rätta till.  Kors in tha roof, lördagen den 24 mars red jag Hero för första gången. Här har ni bevisen.