Herederos ägare Hanna har ägnat sig åt kvalificerat uppskjutande ett bra tag. Det har gällt att sitta upp på Hero. I allt annat är hon världens coolaste när det gäller hästhantering och ridning. Som den Kognitiva Beteendeterapeut jag är kan jag till och med ge det ett namn: prokrastinering. Och allt undvikande/uppskjutande är kopplat till oro och rädsla och har nästan alltid en orsak. I detta fallet en mycket konkret sådan. I samband med uppsittning gjorde hennes förförra häst en bockserie som resulterade att Hanna flög av, landade på en isfläck och fick en spricka i bäckenet och en rejäl inre blödning. Så det är logiskt att det finns en rädsla att sitta upp på nya hästar. Men nu gick det inte längre att hitta undanflykter. Då är inte nu och Hero är inte Sweet. Och han har gått lugnt under Tilda och aldrig visat obehag vid uppsittning. Så today is the day att utmana sina föreställningar om "ett kommande ont". Solen skiner, det är vindstilla, Hero har longerats och är avspänd."Hämta pallen" väste Hanna sammanbitet och sen satt hon upp. Och det gick hur bra som helst. Det blev skritt och lite trav på ridbanan. Och Hanna log brett mest hela tiden. Nu är debuten gjord. Nu är det nog jag som kommer att ägna mig åt kvalificerat uppskjutande ett tag  och jag har också en konkret orsak till min oro. Men det tar vi en annan gång.

Lycklig hästägare i sadeln