Idag har varit en riktigt bra dag. Vaknade till strålande sol och temperaturer som klättrade uppåt. Frukost med mannen som skulle iväg på "kneg" med repetitioner hela dagen.Sen en lång promenad på en och en halv timma på Sandhammaren med min kära syster som hade gjort kaffe och goda mackor som vi intog i solen. Sen kunde vi inte motstå ett stopp hos Maria som öppnat affär i Ingelstorp - Reunion hide away. Jag kom därifrån med ett vackert hamrat  silverfat från Marocko som jag inte kunde motstå. Lite shopping piggar alltid upp! Sen försökte jag få med mig min syster på att åtminstone hälsa på Hero - men nej, det är bara att inse att jag och Laura är de enda i min familj som brinner för hästar. Det gick inte den här gången heller fast vi bara var fem minuter från Ryttarshopen. Men vad gör det? I stallet hade Hanna och Tove redan kommit igång med Hero. Jag hjälpte till lite med longeringen sen satt Tove upp och det blev ett rätt bra pass i alla gångarterna. Efteråt var det dags för Hero att få en första spa-behandling sen han kom från Spanien. Nu åkte smutsen och resdammet från Spanien väck för första och sista gången. Goodbye Malaga. Nu är det inte mycket kvar av ditt ursrung, Hero. Grundlig schamponering och svanstvätt  och sen ut i solen på lite cat-walk för att torka. Fleece-tcäket plockade vi bort för solen gassade men -inte visste jag att vi hade en metallic färgad häst! Kolla bilden. Hero glänste verkligen tjusigt i djup metallicabrons. Snyggt värre. Hero fjädrade sig lite och fick ett hingstigt återfall i solen som snabbt la sig. Sen in i boxen. Och så åkte jag hem för att inta en enormt god sallad på halloumi, melon och fikon till  Bryan Ferry på spelaren. En bra dag.

Nä. Just det. Allt går. Inget kunde hindra mig från att komma upp i sadeln på Hero idag. Jag garderade med säkerhetsväst. Övade andning hela förmiddagen. Hanna supportade. Jag longerade först Hero i alla gångarterna och han gick lugnt som en filbunke. Sen var det bara att sitta upp. En stund i skritt och en stund i trav i båda varven. Finfina Hero, vi har lite att jobba med, särskilt jag, men nu är debuten gjord och nu har vi en massa kul framför oss. Han blir hur härlig som helst. Jag kan inte fatta att det är samma häst som kom i januari som en skogstokig unghingst som nu är världens lugnaste valack med mig på ryggen. Jag tyckte att han var så enormt STOR (efter lille nätta Martuten) och nu tycker jag nästan att Hero är liten. Och ögonen som kunde bli lite skärrat uppspärrade i början har blivit så där milda. Nu väntar jag bara ivrigt på att vår tränare Christina skall bli frisk och komma tillbaka och hjälpa oss så att vi hittar rätt form och takt. Mina skänklar ser för dj-liga ut. Hamnar alldeles för långt bak. Vi har massor att jobba med men inget som inte går att rätta till.  Kors in tha roof, lördagen den 24 mars red jag Hero för första gången. Här har ni bevisen.

Nej, det är inte Heredero på bilden. Det är Dumbledore. maxad D-ponny i vår ägo under några intesiva hästår. Snällast, roligast, personligast av alla hästar - nu med svår konkurrens av Hero. Det är jag och Laura som poserar på bilden med Dumle. Sen är det Laura i ridmässig klädsel på en bild, och inte särskilt ridmässig klädsel på en annan. De har ridit säkert 1000 gånger i skogen, galopperat över stock och sten, tränat, tävlat upp till LA i både dressyr och hoppning och om jag får skryta - blev bästa D-ponny i stilhopning i Skåne och kvalade till SM i Kungsbacka 2008! Men det var också på Dumle jag ramlade av 2010 och då grundlades MIN rädsla.  Laura var i USA på två veckor, jag och Celie skulle turas om att rida Dumle. Jag red ut på en skrittpromenad i skogen med Ann och hennes Sessan. Det stormade och kaniner for omkring, Dumle taktade redan från början och var allmänt spänd och oregerlig på ett sätt som jag inte kände igen. Efter 20 minuter får han syn på nåt som jag inte såg (kanin?) och blir vettskrämd  - vräker sig åt sidan i 90 graders vinkel följt av två tvära kast till och jag vrids ur sadeln och hänger i stigbygeln på ena sidan. Hasar mig på nåt sätt ner på marken. AAAJ. Det gjorde ont. Men jag måste ju kunna ta mig tillbaka. Sitter upp igen (på ett brutet ben) och skrittar hem. Mockar, gör mat. Det gör ont i benet , men jag kan gå. Tänker att det nog kommer att kännas ett tag, men jag kan ju stödja på det. Kör hem, försöker dölja min hälta, äter en Tomat Mozarella sallad med min snälla man och berättar lite skuldmedvetet vad som hänt - "men det var inget farligt". Den vanliga predikan från J: "Är du klok? SNÄLLA, kan du inte sluta rida? När skall du ge dig? Måste det hända nåt hemskt först?". Lägger mig. Tog väl nån Alvedon. Vaknar och sätter ner benet och en känner en vansinnig smärta. Det gick inte att röra sig, än mindre stödja. Ambulans, röntgen, evighetstimmar på akuten. Tibiafraktur (knät), ortos, bensträck i två månader, rullstol. GOODBYE, RIDÅ.  

Andra gången för Hanna på hästryggen. En underbar söndag, vindstilla, soldis. En lika underbar häst. Framåtbjudning, bär sig, lyssnar på hjälperna, frustar och söker sig nedåt/framåt. Ja det här kan säkert bli hur bra som helst. Visst, han är ung med allt vad det innebär, men om vi går metodiskt och lugnt fram så har det alla chanser att bli kanon. Han longerades först och brallade av sig ordentligt. Sen var det en avspänd häst som såg glad och nöjd ut med ryttare på ryggen. Och vilken skillnad i hanteringen från när han kom. Nu står han lugnt och stilla och låter sig villigt klappas och borstas överallt. Tränsningen som var en kamp i början går som en dans. Hero böjer snällt på huvudet. Och han som var så enormt rädd om sina öron och huvud älskar nu att bli mjukt klappad under långa pannluggen och kliad bakom örat. Återstår bara en grej som han inte gillar: att frisera hans "lodjurstofsar" som sticker ut ur öronen som på en gammal gubbe! Hanna lyckades klippa lite en gång men det blev inte precis bättre, nu är det lodjurstofsar med rak lugg fast vertikalt. Rätt fult faktiskt.  En rolig överraksning idag: vår tränare Christina R är på bättringsvägen efter sin olycka och kan kanske komma och träna Hero nästa helg. Då blir det unghästutbildning BASIC som gäller!

Hero och lille Pompe var på promenad igår med Tilda och Tildas mamma. Pompe drog sin vagn och den var lite läskig tyckte Hero. Men av bilden att döma verkar vänskap ha uppstått mellan grabbarna. Det kanske blir Pompe som blir din bästa kompis i stallet.

Herederos ägare Hanna har ägnat sig åt kvalificerat uppskjutande ett bra tag. Det har gällt att sitta upp på Hero. I allt annat är hon världens coolaste när det gäller hästhantering och ridning. Som den Kognitiva Beteendeterapeut jag är kan jag till och med ge det ett namn: prokrastinering. Och allt undvikande/uppskjutande är kopplat till oro och rädsla och har nästan alltid en orsak. I detta fallet en mycket konkret sådan. I samband med uppsittning gjorde hennes förförra häst en bockserie som resulterade att Hanna flög av, landade på en isfläck och fick en spricka i bäckenet och en rejäl inre blödning. Så det är logiskt att det finns en rädsla att sitta upp på nya hästar. Men nu gick det inte längre att hitta undanflykter. Då är inte nu och Hero är inte Sweet. Och han har gått lugnt under Tilda och aldrig visat obehag vid uppsittning. Så today is the day att utmana sina föreställningar om "ett kommande ont". Solen skiner, det är vindstilla, Hero har longerats och är avspänd."Hämta pallen" väste Hanna sammanbitet och sen satt hon upp. Och det gick hur bra som helst. Det blev skritt och lite trav på ridbanan. Och Hanna log brett mest hela tiden. Nu är debuten gjord. Nu är det nog jag som kommer att ägna mig åt kvalificerat uppskjutande ett tag  och jag har också en konkret orsak till min oro. Men det tar vi en annan gång.

Lycklig hästägare i sadeln

Koltrastar sjunger, vårfåglar kvittrar. Idag kommer Hero ut på promenad i storskogen. Det är en betydligt lugnare kille som är ute och går. Till och med ett rådjur passerade utan mycket mer än ett par spetsade öron från Hero. Men visst, han är fortfarande unghäst så ingen går säker. Det är 12 grader varmt och snart kan vi nog räkna bort vintern. Kanske lite aprilsnö som snabbt smälter bort. Let's hope.  Denna veckan skall Tilda rida tre dagar med en vilodag, sen är det Hannas tur på söndag. Och när Hero går lugnt i tre gångarter för Hanna och  lyssnar som han skall på hjälperna då är det dags för - gissa vem? 

Tre (!) tjejer engagerade sig i Hero idag. Tove (som går frisörlinjen) flätade hans spanska man och gjorde det med den äran. Kolla bilden!  Hanna longerade och jag promenerade med honom. Hingstfasonerna har absolut dämpats sen kastreringen men han kräver en fast hand, inga tveksamheter och lugn disciplin om han skall bli den väluppfostrade kille vi vill ha. Spolspiltan är inte lika läskig längre, rentav trevlig. Avspolning efter lerig ridbana går också helt utan problem. Ja, nu verkar det faktiskt funka relativt hyggligt med hanteringen från marken och snart blir det dags för nästa utmaning  - ridning. Planerna är igångsättning under ryttare fr o m i morgon.

Stolt "bonusmamma" Marie poserar på bild med Hero.