Igår åkte jag ut själv till Vitemölla. Det var en fantastisk eftermiddag med mild sol, vindstilla och humlesurr bland blommor och blader. Jag arbetade i trädgården, åkte ner till Buhres och köpte en nykokt krabba och lite hovmästarsås till mig själv. Åt krabban till Tom Waits. Sen gick eftermiddagen över i den mest fantastiska sensommarkväll jag sett på länge. Nymånen steg upp över piren i hamnen, det var mjuka, små svallvågor mot sandstranden, syrsor som filade i varje buske, nattfåglar och helt magisk stämning. Jag tände alla lyktorna i trädgården och gjorde ört-té på citronverbena och satt och "mediterade" i stillheten, lummigheten och mörkret efter min goda skaldjursmiddag. Tänkte på att jag har det rätt bra: en älskad man, två friska, kul, egensinniga och vackra döttrar - och en HÄST som jag faktiskt snart också börjar känna mig känslomässigt länkad till på riktigt. Hero och jag tränade för Christina i fredags. Fokus helt och hållet på att jag skulle ge rätt stöd. Och jag börjar äntligen fatta. Och Hero blev nöjd, och jag blev nöjd och Christina blev nöjd. Han går faktiskt inte sönder om jag ger honom rätt stöd. Tvärtom. Jag skall hålla honom stadigt i handen, som man gör med en unge. Då slappnar han av och hittar formen. Passet kändes bra. När jag släppte ut honom i hagen efteråt så stod han alldeles stilla hos mig och snusade mot min axel, länge, länge, med lite halvslutna, avspända ögon.  Då blev jag nästan lite tårögd och viskade: Tack för att du finns, Hero. Och sen kopplade jag loss grimskaftet och han lommade iväg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä nu jäklar måste jag skaka liv i min insomnade blogg. Det har varit en riktigt rolig dag. Hanna och jag hade mest på kul -  både för Hero och för oss - kommit överens med Laura att låta honom starta för första gången i en LC:2. Hanna var inte så pi...

Idag är första gången på evigheter som det är lite höst i luften. Det har varit en otrolig sommar med en oändlig räcka av soliga dagar och ljumma kvällar. Hero har gått ute dygnet runt hela sommaren och idag är första natten han får stå inne i sin fi...

Men herregud, det har gått nästan två och en halv månad sen sist. Vad hände? Ljuset, värmen, sommaren kom emellan kanske. Semester, hav, sol, vänner, sand, grönska. Det vackra och goda livet tog väl över helt enkelt och blogg och web och skärm liksom...

Hero, du får ursäkta, men jag har haft en otrohetshistoria med Guingol. Guingol är pre-korsning och bor på Mallorca och där har jag varit på ridresa. Skämt åsido, men Guingol är världens bussigaste dressyrhäst. Inte lika tjusig som pre-hingstarna där...

Lika seg som vintern har varit, lika segt har det varit på bloggfronten. Men nu jäklar. All snö har smält. Det går att rida på ridbanan. Krokus, snödroppar och påskliljor flaggar i alla färger i trädgårdar och dikesrenar. Let the sunshine in! I skoge...