Yes. Nu har jag gjort det. Jag tog en lång uteritt på Hero, utan sällskapshäst, alldeles själv, eller rättare sagt, jag hade ett moraliskt stöd med mig: Laura som gick bredvid och det var också hon som hetsade mig: "Mamma, det är tråkigt för honom att trimma på ridbanan, det är världens härligaste väder, nu tar vi ut honom på golfbanerundan... han behöver se nåt annat..." Jag försökte slingra mig, "men det var ju där Tilda trillade av".. men Laura var obeveklig och tyckte att dessto större anledning att låta honom vänja sig vid den turen under trygga former. Så up we go. Första taktandet kom redan vid "Per Smides" gård, där en liten vilsen schettis galopperade gnäggande bredvid oss längs staketet i typ 500 m. OK. Vi klarade det. Nästa chock - 50 kossor som hoppade runt och en ardenner och flera jordbruksmaskiner samtidigt. Jäpp. Då fick Laura koppla honom en liten stund. Men det hade nog gått bra ändå. Det var mest för att jag skulle hålla mig cool. Sen konstiga brevlådor och jättestenar som dök upp var 100:e meter. Hero lugnade sig successivt och skrittade vägvinnande med spetsade öron och understundom riktigt avspänd hals. Sen vek vi av upp mot golfbanan. Inte en reaktion på folket på banan. Då tog vi en lång härlig trav med härlig bjudning som gick hur fint som helst. Sen var killen supercool. Frustade och hade det bra. Och så vek vi av in i skogen, förbi ridklubben och genom sandängarna hem till stallet. Hero uppförde sig som en 15 årig "skogsmulle" och stelnade inte till en enda gång. Cyklister bryr han sig inte ett skvatt om. Duuuuktig kille. Äpplebelöning.  Kel. Tack Laura. Ännu ett hinder övervunnet. Träningen för Christina i fredags gick också kanon. Jag blir stolt när Christina säger att jag har blivit mycket säkrare. Vi övade skänkelvikningar och Hero var duktigt och jag likaså. På kvällen var vi hos våra goda vänner i Svinaberga och åt en läcker skaldjursplatå med krabba, räkor, havskräftor och moules marinières. Dagen därpå fick jag med mig mannen till Mandelmanns i Rörum och vi bunkrade goda grönsaker och tog en promenad i världens vackraste marker ovanför deras gård. Jag har bott 20 år på landet och hjärtat klappar alltid när jag ser betesmarker och vacker natur. Jag vill ha katt och höns igen! Och får. Får hade vi hela min uppväxt och fårbetade ängar är det finaste som finns.

Utsikt "from the top"

Allt är spännande tycker Hero

Vill ha!