Idag har jag varit helt ensam om att ta hand om Hero. Hanna är indisponibel i något skol-virus. Men det är lika bra att jag börjar träna mig på att känna mig bekväm i ensam-rollen. För jag kan ju inte hålla Hanna i kjolen i all evighet. Och på onsdag skall jag träna själv. Det skall ösregna. Det innebär att jag måste ta mig till ridhuset för egen maskin, upp eller avsuttet, men Hero skall med! Jaja, det får gå. Idag när jag hämtade honom i hagen vid fem-tiden galopperade han mig till mötes. Han avslutade med en söt liten bock-piruett som för att säga - hallå, här har du mig! (Fast han var förmodligen mest intresserad av att komma in till krubban...) Sen fick han sig en ordenlig rengöring och jag fick exponera mig för mitt värsta: att kratsa bakhovarna på Hero. För det är han känslig för. Han ägnar sig åt diverse gymnastiska övningar om jag skall uttrycka mig hyggligt. Och då gäller det att lugnt och stilla hålla fast. Men det gick. Sen på med longeringgjorden och ut en stund på ridbanan för att gå på lina i tre gångarter.. Det gick helt OK. Långpisken la jag på backen för det var för mycket att hålla reda på. Han fattade rätt galopp och höll den bra i det antal varv som jag bestämde. Sen blev det kel och mys och Hero fick resterna av mitt äpple, "äppelskrotten" i krubban. Han har aldrig fått något ur handen i Spanien och vi tänkte behålla det behagliga att slippa en tiggig häst som nosar och nafsar efter fickan och händerna hela tiden. Så därför får han bara godsak i krubban. Äpplet åt han med stort behag. Sen åkte jag hem rätt så nöjd. Jag klarar ju faktiskt av det själv.

Nöjd Marie med sin favorit Heredero