Nu var det min tur att tränas av Charlotte Wittbom. Det som är så kul med Charlotte är att hon är så förtrogen med lusitano och pre och att hon tar mig rakt av där jag befinner mig med hästen. Hon jobbade mycket med min sits och att få oss till ett avspänt och avslappnat team som följer varandra. Mycket skrittövningar, vägar, volter. Charlotte tycker att Hero är en hyvens, duktig kille som är en utmärkt läromästare, för han är känslig men ändå bussig och visar precis när rätt blir rätt och fel blir fel. Lite kul när en 4-åring blir läromästare! Hon slog genast ner på min sits - och det var små och viktiga korrigeringar: överlivet lite längre fram, mer upprätt, skänkeln aningens längre bak, tårna fram och på stigbygeln! Det första Charlotte gjorde var att länga mina stigläder 2 hål, helst 3 tyckte Charlotte. Och jag fick faktiskt en mycket bättre sits över hästen och i sadeln. Jag kände mig mega-lång i benen, men skit samma, jag kom ner i sadeln och fick lättare att hålla balansen. Sen såg hon omedlebart att jag lutar mig lite åt höger, så det MÅSTE jag rätta till. Och det har jag faktiskt blivit varse också med duktiga ordinarie tränare Christina Rengefors falköga. Och så ytterstödet så klart...Charlotte och jag och Hero var nästan ensamma i en timma i ridhuset och jobbade på lugnt och metodiskt och konstigt nog var varken Hero eller jag trötta efteråt. Jag var lite hög efter en bra timmas träning och gick hem i mörkret helt cool med Hero och han blev "litta skraj" för en mullvadshög som spökade i snön på hemvägen och hoppade till och drak-blåste vilket normalt gör mig lite uppskärrad, men jag brydde mig inte. Jag höll honom lugnt i ledrepet och sa: chilla Hero, det är inte ett lejon, bara lite jord, och så lufsade vi vidare. Jag älskar att vara ensam på stallet i stjärne-mörkret och snön. Jag tog hand om min lille grå vän och han fick stå och torka en liten stund med sitt nya fina Rambo Grand Prix fleece (yes - bortskämd är han) och äta lite gott och snön föll och allt var vackert och jag har faktiskt lite hopp om att kunna lära mig rida nån gång.

Vem är fin?

 Gott med lite hö i vinterhagen

Så här fin blev foderkammaren efter att den målats

Bästa avkopplingen som finns: en brasa som brinner

Kan inte låta bli att lägga in den här bilden på lite vårtecken....