För ungefär två veckor sen upplevde jag det mest konstiga någonsin på hästryggen. Hero ville inte gå in på högervolt överhuvudtaget. Han liksom bara tryckte sig mot väggen och fortsatte rakt fram. Jag var väl inte tillräckligt stram på yttertygeln men ändå...??? det var som att försöka få igenom en hjälp och hästen svarar med "tvärtom". Jag blev faktiskt gråtfärdig. Har jag fått stroke och nåt i ena hjärnhalvan som gör att hjälpen inte "går igenom" i min egen kropp? Eller vad f-n är det? Och genast började jag tänka att han har ont, nåt tar emot, detta är hans sätt att meddela sig.... Tränare Christina fick sitta upp och pröva, men det gick inte ett dugg bättre. Suck. Och jag gav liksom bara upp. Hjälp nåt är fel, men jag förstår inte vad? Sen tog Hanna tog över nästa dag och var lite beslutsammare än jag. Han testade/visade samma beteende med Hanna några gånger, men rättade sig när han hölls på mycket tydlig yttertygel och fick sig lite beslutsam korrigering. Jaha. Testar han bara MIG, ärke-mesen på hästryggen? Och i så fall testar han också Christina, 30 år som ryttare och dressyrdomare? Och ingen mes. Vad är nu detta?? För att göra en lång historia kort så har nu detta beteende successivt försvunnit, det liksom bara reducerades gradvis för att faktiskt vara helt väck de två sista gångerna Hanna och jag ridit. Unghäst-strul? Sträckt sig lite, haft lite ont/motstånd? Testning när det börjar bli lite jobbigt? Kommunikationsfel från ryttaren? Ja, inte vet jag. Och inte lär jag få ett heltäckande svar heller. För hästar kan inte tala vårt språk. Men de kan tala SITT. Och det är bannemig vår plikt och ansvar att försöka tyda och tolka dem. Och nu visar Hero att han är nöjd. Det verkar inte ta emot nånstans och han fattar vad jag vill och kanske måste JAG förbättra mig med TYDLIGA men ändå FINA hjälper. För vi är ju faktiskt ett team, hästen och jag. Vi gick hem i mörkret i snögloppet från ridhuset. Jag med pannlampa, Hero med sitt reflextäcke. Jag pratade lite spanska med honom - holà Guapo - hej på dig snygging, och jag hade en Marvin Gaye låt i huvudet som jag liksom sjöng för mig själv i den svarta natten och Hero knatade på bredvid mig och vi tog väl nåt litet discosteg till Marvin Gaye nån gång då och det var riktigt trivsamt och mysigt och alla farhågor om vad som stod på för två veckor sen var som bortblåsta.