Nu har jag prövat på att tömköra Hero. Jag har visserligen fått några lektioner (för år och dag sedan) på ridklubben i just tömköring för Christina Eghall som faktiskt var en jäkel på det och som dessutom fick  Bo Jenå som är en auktoritet i dressyrsammanhang nationellt nuförtiden, att regelbundet komma och undervisa i tömkörning för oss ystadbor. Vår lille Dumbledore fick sig ett och annat pass för honom, men jag kan ju inte säga att kunskaperna sitter i. Hanna är däremot kanonbra så hon gav mig lite basic ny-inlärning och sen tog hon över Heros tömkörning. Skönt för honom att slippa sadel och ryttare ibland. Och riktigt kul blev det när han fick galoppera och hoppa två hinder på volten i ca 60 cm höjd. Han fattade precis. Hej hopp! Vänstervaravet är alltid lite tradigare och där blev det ett och annat lite snubbel, men på det hela taget - väl godkänt. Nu skulle jag vilja leta upp en backe i sandskogen och låta Hero klättra lite... tänker på mina gamla ponnyhästar som jag red ut på i Lerumsskogarna, där var det verkligen klättra upp för branter och klättra ner över stock och sten, över nedfallna träd och naturliga terränghinder, över små vattendrag och diken. Aldrig var hästarna rädda och inte jag heller. Ibland red jag barbacka. Önskar att jag kunde få tillbaka den säkerheten och det samspelet med hästen i framtiden. Det blir kanske inte barbacka, men ändå...