Debut idag för första löshoppningen med Hero. Vi flätade man och svans så att han skulle kunna SE hindren och vandrade sen upp till Piledal längs med vägen i kvällssolen. Det är några dryga kilometer, men det är en bra uppvärmning.  Hero såg glad och nöjd ut. Lite stolt, typ "Här är jag ute och går i världen". Det blev bra miljöträning också för Hero, en hel del husbilar och annat skumt passerade i en jämn ström. När vi närmade oss Piledal och alla hästarna i hagarna blev Hero hingst igen. Tur att Hanna har full koll och tufft kommando. Vi gick in i ridhuset för att lugna ner känslosvallet. Hero var först ut. Om jag säger att det blev en hel del rejsande innan han fattade vad han skulle göra så är det ingen överdrift. Han låg ner i kurvorna och jag var livrädd att han skulle gå omkull. Men minsann, när han väl "fattade galoppen" så hoppade han så fint, så fint. Högt och luftigt. Om och om igen. Han var rätt svettig efteråt så det blev lagom med promenaden hem. Sen avspolning, god mat och skööönt att pusta ut i boxen. Kanske en liten klubb-hoppning i framtiden? Med Tilda i sadeln i så fall, Hanna vill inte hoppa längre och definitvt inte jag. Kolla in snyggingen!

Stylad för löshoppning

Ain't no mountain high enough - Heros första löshoppning

Skönt att svalka av sig med en lugn promenad hem