Idag är första gången på evigheter som det är lite höst i luften. Det har varit en otrolig sommar med en oändlig räcka av soliga dagar och ljumma kvällar. Hero har gått ute dygnet runt hela sommaren och idag är första natten han får stå inne i sin fina, stora box. Duktiga Hero kan nu förvänd galopp och Hanna sätter ett och annat fint enkelt byte med honom. Jag tränar på med Pia som instruerar mig grundligt och lättfattligt. Bland annat jobbar vi på stadig och stilla hand med jämnt stöd och på att få bort min fula svank genom att trycka magen mot ryggraden och stärka bäcken och buk. Det har börjat ge lite resultat och Hero gillar det. När jag gör rätt svarar Hero omedelbart, så på det sättet är han en fantastisk läromästare trots sin ringa ålder. Min minst sagt försiktigt anknytning till honom har nu gått över till en stabil och trygg kärleksrelation. Jag är aldrig rädd för honom/hästen numera, däremot kan vissa situationer fortfarande te sig lite läskiga, framför allt när han blir rädd och jäser upp sig. Det händer dock alltmer sällan. Men då tar jag fram min mentala bild och det är bara Hanna och jag som vet vilken den är och den har vi ganska roligt åt och och jag tänker inte berätta vilken den är.

Hero snygging - foto: Natalie Lindholm