I väntan på att jag skall sitta upp på Heredero (ja, han skall vara kastrerad och Hanna skall kunna rida honom lugnt och sansat innan jag vågar mig upp) så har jag tränat på stilen idag på Ystad Ridklubb med hjälp av ridkolehästen Janne, dressyrdomaren Ditte Egholm Hebsgaards falköga och tro det eller ej - ett kandar! Jäklar vad mycket skrammel i hästens mun för att inte tala om alla läderremmar i mina händer. Bridong, stång, bred tygel, smal tygel, - tur att det var under Dittes uppsikt. Anledningen till kandaret är att ridkolechef Christel Wiberg har gjort bedömningen att hästen trivs mycket bra med kandar. Själv känner jag mig mycket nybörjaraktig, men Janne knatade på och var på gott humör. Han gör väl inte så mycket mer än det han måste men det är ju smart av honom och kul var det. Och roligast - min käre man J dök upp på den smällkalla läktaren och väste "vad snyggt" -när jag gjorde en faktiskt ganska kass skänkelvikning. Tur att han inte vet så mycket om ridning. Men han är världens bäste supporter och tycker att jag "absolut har förbättrat sitsen"... Ute virvlar snön i februarinatten. Det är skönt att komma hem till ett varmt hem, levande ljus och god mat sent på kvällen efter ett ridpass. Lyx. Vågar inte tänka på alla som fryser i kropp och själ denna hemska europeiska vinter.