I morgon är det midsommar. Snart har ett halvår gått sen Heredero kom till oss. Idag longerade jag, red och tog hand om den lille mannen alldeles själv. I underbar kvällssol, visserligen i halv storm, men ändå själv. När Hero kom till oss tänkte jag att det aldrig någonsin skulle gå. Jag skulle aldrig våga. Varken rida eller hantera honom.  Han var STOR, VILD, HINGST och HORMONSTYRD! Jag var reserverad, rätt skraj för honom, men nyfiket avvaktande, alltid gömd bakom Hanna, hållandes henne i kjolarna (eller vad man nu säger med modernt språkbruk). Men gradvis har vi närmat oss varandra, Hero och jag, och nu har vi faktiskt någon slags allians. Och jag står på egna ben med honom.  Det är så klart inte i hamn, massor återstår i min ridning och rädslan eller rättare sagt respekten, finns där alltid som en mörk botten.  Men ibland och till och med ganska ofta är oron för vad som kan hända alldeles borta. Som i kväll. Hero lyssnade och lydde kommandon vid longering perfekt. Han var hur fin som helst uppsuttet på ridbanan och jag  var inte orolig en sekund. Jag kunde knappt slita mig från honom i boxen framåt kvällskvisten, det var som om vi  småpratade med varandra. Tack Hero för att du är den du är. Tack Hanna för att jag får vara med på denna resa med din häst. Tack Mamma i din himmel för du håller din hand över mig,  Än så länge har allt gått bra. Nu är det midsommar, nu är det summer of Love! Avemaria. Love and peace.

Vildrosorna blommar på Vitemöllastranden

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä nu jäklar måste jag skaka liv i min insomnade blogg. Det har varit en riktigt rolig dag. Hanna och jag hade mest på kul -  både för Hero och för oss - kommit överens med Laura att låta honom starta för första gången i en LC:2. Hanna var inte så pi...

Idag är första gången på evigheter som det är lite höst i luften. Det har varit en otrolig sommar med en oändlig räcka av soliga dagar och ljumma kvällar. Hero har gått ute dygnet runt hela sommaren och idag är första natten han får stå inne i sin fi...

Men herregud, det har gått nästan två och en halv månad sen sist. Vad hände? Ljuset, värmen, sommaren kom emellan kanske. Semester, hav, sol, vänner, sand, grönska. Det vackra och goda livet tog väl över helt enkelt och blogg och web och skärm liksom...

Hero, du får ursäkta, men jag har haft en otrohetshistoria med Guingol. Guingol är pre-korsning och bor på Mallorca och där har jag varit på ridresa. Skämt åsido, men Guingol är världens bussigaste dressyrhäst. Inte lika tjusig som pre-hingstarna där...

Lika seg som vintern har varit, lika segt har det varit på bloggfronten. Men nu jäklar. All snö har smält. Det går att rida på ridbanan. Krokus, snödroppar och påskliljor flaggar i alla färger i trädgårdar och dikesrenar. Let the sunshine in! I skoge...