Senaste inläggen

Av avemaria - 6 februari 2013 20:21

För ungefär två veckor sen upplevde jag det mest konstiga någonsin på hästryggen. Hero ville inte gå in på högervolt överhuvudtaget. Han liksom bara tryckte sig mot väggen och fortsatte rakt fram. Jag var väl inte tillräckligt stram på yttertygeln men ändå...??? det var som att försöka få igenom en hjälp och hästen svarar med "tvärtom". Jag blev faktiskt gråtfärdig. Har jag fått stroke och nåt i ena hjärnhalvan som gör att hjälpen inte "går igenom" i min egen kropp? Eller vad f-n är det? Och genast började jag tänka att han har ont, nåt tar emot, detta är hans sätt att meddela sig.... Tränare Christina fick sitta upp och pröva, men det gick inte ett dugg bättre. Suck. Och jag gav liksom bara upp. Hjälp nåt är fel, men jag förstår inte vad? Sen tog Hanna tog över nästa dag och var lite beslutsammare än jag. Han testade/visade samma beteende med Hanna några gånger, men rättade sig när han hölls på mycket tydlig yttertygel och fick sig lite beslutsam korrigering. Jaha. Testar han bara MIG, ärke-mesen på hästryggen? Och i så fall testar han också Christina, 30 år som ryttare och dressyrdomare? Och ingen mes. Vad är nu detta?? För att göra en lång historia kort så har nu detta beteende successivt försvunnit, det liksom bara reducerades gradvis för att faktiskt vara helt väck de två sista gångerna Hanna och jag ridit. Unghäst-strul? Sträckt sig lite, haft lite ont/motstånd? Testning när det börjar bli lite jobbigt? Kommunikationsfel från ryttaren? Ja, inte vet jag. Och inte lär jag få ett heltäckande svar heller. För hästar kan inte tala vårt språk. Men de kan tala SITT. Och det är bannemig vår plikt och ansvar att försöka tyda och tolka dem. Och nu visar Hero att han är nöjd. Det verkar inte ta emot nånstans och han fattar vad jag vill och kanske måste JAG förbättra mig med TYDLIGA men ändå FINA hjälper. För vi är ju faktiskt ett team, hästen och jag. Vi gick hem i mörkret i snögloppet från ridhuset. Jag med pannlampa, Hero med sitt reflextäcke. Jag pratade lite spanska med honom - holà Guapo - hej på dig snygging, och jag hade en Marvin Gaye låt i huvudet som jag liksom sjöng för mig själv i den svarta natten och Hero knatade på bredvid mig och vi tog väl nåt litet discosteg till Marvin Gaye nån gång då och det var riktigt trivsamt och mysigt och alla farhågor om vad som stod på för två veckor sen var som bortblåsta.

 



Av avemaria - 24 januari 2013 21:20

Ja just det. Ett år har gått sedan Heredero kom till oss den 15 januari från Malaga, eller rättare sagt ända från Cadiz där han är född på ett stuteri. Och jag har ältat i en massa inlägg här på bloggen hur rädd jag var för honom när han kom som hingst, hur stressad han var, hur han vandrade fram och tillbaka i hagen, ständigt gapandes mot någon avlägsen mottagare som han säkert inte själv visste vem det var, taktandes, uppblåst, osäker, förmodligen lite skraj för allt nytt, (och vem skulle inte vara det) ja, tjatig helt enkelt. Och Hanna som sa, han lugnar sig, det blir bra, det är bara omställningen. Och jag trodde att hon sa så bara för att coola ner mig, jag var verkligen orolig att han ALDRIG skulle bli bättre att tas med. Och att jag aldrig skulle våga vara när honom mentalt och fysiskt. Och så blev allt så grymt bra! Så kul vi har haft med honom. Vilken liten personlighet han har blivit. Ganska grabbig, inte lika ömsint mild som Martuten, snarare lite rejäl tonårspojk, men with a heart of gold. Och Hero, under ditt första år har du bland annat blivit kastrerad, bekantat dig med ridhus, löshoppat med den äran, blivit en skogsmulle på uteritter, varit nere vid havet, gått 4-årsprogrammet på dressyrbanan på över 66%, blivit tränad, pysslad med, fått kiropraktor behandling, fått massage, blivit klippt (!), fått hag-kompisar och faktiskt, en kanonmorsa - Hanna och en hyggig bonusmorsa - Marie. Du har väl gjort det mesta man kan göra i en 4-årings liv och blivit nästintill pedantiskt skött och avscannad rörande minsta avvikelse som åtgärdats omedelbart. Ja, Hero, du kom med massor av glädje och du fick massor av kärlek och har betalat tillbaka med råge kan man lugnt påstå. I kväll är det minus 9 grader, du har fått två veckors vintervila, jag mockade din megastora box i månskenet, snön knastrade, luften var hög och torr som i alperna, jag släppte ut dig i paddocken, du vandrade lugnt runt med rimfrost i skägget, gick ner och spanade lite på tjejerna i lösdriften, lyssnade lite på knastret av några rådjur i skogen, kollade på mig när jag ordnade halmen i din box, kom när jag ropade. Sen gick vi in i stallet och du blev borstad, ryktad och din snart meterlånga, vita man fick sig en omgång hårvård på hög nivå. Och sen gick vi tillbaka till boxen och vi stod gemensamt och tittade ut över mörkret och du blåste så lugnt och stilla på mig och jag klappade dig under manen och ja, jag är nog inte rädd för dig alls längre. Avemaria, bönen hjälpte.

Och så var det ju det här att jag skulle avsluta bloggen efter ett år. Men det känns så sorgligt. Som att liksom säga adjö för gott. Så det kan jag inte riktigt ännu. Den lilla bloggen får hänga med ett litet tag till. Och efter detta inlägg skulle det sitta perfekt att få in Hannas kanonfina bildspel - en exposé över Heros första år! Men det får nån större hjärna än min visa mig hur det går till. Hasta la vista eller vad det nu heter på spanska. 

  



Av avemaria - 13 januari 2013 20:30

Ibland har man tur att träffa på gamla skolkamrater. Jag var skolkamrat med Charlottes pappa Folke och hela familjen Wittbom är gamla vänner till mamma och pappa - hänger ni med? Och nu är det så tursamt att Folkes dotter Charlotte är en jäkel på Iberiska hästar och har bott och arbetat länge i Portugal med just lusitano och p.r.e Och Charlotte stannar ofta till i Ystad för här har hennes pappa sin käraste, som jag ockå känner, och det var den vägen jag kom i kontakt med Charlotte. Världen är liten. Så klart jag sög i mig allt som Charlotte berättade om iberiska hästar och det skulle ju vara fantastiskt kul om hon kom ut och kände på Hero och gav oss lite träningstips så bestämde vi ett träningspass nästa gång hon om förbi - och det var idag! Hanna fick första träningen för Charlotte -fattas bara. Och Charlotte red också Hero. Han fick arbeta mycket med att stärka bakdelen, massor av skrittrörelser med fina små hjälper och sen kom han igång i en helt annan sorts takt och form med massor av påskjut bakifrån. Det var enastående härligt att bevittna. Charlottes ridfilosofi är att möta hästen utifrån dess förutsättningar och starta där. Och det gav super-duper resultat. Hanna red först i tre gångarter, sedan Charlotte och sen Hanna igen. Och gissa om Hanna sken som en sol sista omgången! Snälla Charlotte, kom snart tillbaka!! Kolla in Charlottes hemsida:charlottewittbom.com, clinics kommer i februari och mars i Skåne!

         

Av avemaria - 12 januari 2013 16:11

Japp. Nu är första delmålet på vägen mot Grand Prix avklarat. Jag har tentat av 8 delprov för att få Grönt Kort. En Grönt Kort kurs gavs på klubben men den innebar 6-8 undervisningstillfällen på jul-lovet men jag går inte i skolan och har jullov, jag är vuxen och arbetar. Så det blev till att tenta av - utan att ha följt kursen. Det var inte helt enkelt att t.ex rita upp plan över tävlingsplats eller kunna svara på kniviga frågor om hur Ridsportförbundet är uppbyggt med sektioner och fan och hans moster. Vissa frågor var så klart enkla, men förvänansvärt många var knepiga. Man måste ha 80% rätt på typ 200 frågor och det satte jag! Jäpp. Nu är det bara ut på tävlingsbanorna - och för att komma dit har jag en lång väg att vandra. Hanna kan ge sig ut i vår, men inte jag. Men med lite träning och en jäkla massa ridning så är mitt mål att före jag dör skall jag åtminstone ha startat en LC/LB med godkända procent. Om det så skall ta år. Jag har iallafall konto och grönt kort i TDB. Mallig.

Och så var det det här med öronen. Hero anlände med långa tofsar i öronen, som lodjurs-tofsar. Rätt fula. Ovårdat såg det också ut. Det där skall bort blinkade vi menande till varandra redan när han anlände. Men det har bannemig inte gått att komma åt hans öron. Han låter sig tas på överallt - men öronen vill han ha ifred, framförallt om man närmar sig med sax. Inte så konstigt egentligen. Så han har haft sitt ludd ett år nu. Men häromdagen stack en stor tova ut med någon slags svart sörja. Så idag blev det till att skrida till handling. Fram med bremsen, vrida runt och sen KLIPP. Och lille gubben stod så lydigt och all överflödig päls och alla smutsiga tovor kom bort och nu är han så tjusig, så tjusig. Skogpromenad som belöning. 

 

Av avemaria - 7 januari 2013 20:45

Ja, gott nytt år allesammans! Egentligen skall man väl skriva någon sorts årssummering på en sådan här blogg, men det får vänta ett litet tag, för min tanke är att jag skall avsluta Herobloggen när han har varit här ganska exakt ett år och det infaller i mitten av januari 2013 och då blir det lite summering... Sen får vi se. Kanske saknar jag min lilla hästblogg eller så hittar jag på nåt annat kul. Den här bloggen kan jag låta skriva ut via ett företag som jag har hittat på nätet, man får den upptryckt och inbunden med text och bilder. Kanonbra affärsidé. Så det får bli en dagbok var till mig och Hanna som vi kan sitta och bläddra i och bli sentimentala... Hero har strulat lite i högervarvet sista tiden. Förra gången det kärvade så var det vänstervarvet. Vill inte riktigt jobba på volten i höger. Stryker sig längs väggen och vill inte gå in på runt spår. Mysko. Får hålla koll på honom. Både tränar-Christina och Hanna har känt av samma sak, så det är inte bara min mes-ridning som ställer till det. Jaja hästar är obegripliga och alltid är det nåt. Oftast får det sin förklaring eller så försvinner det bara spårlöst. För övrigt är han hur härlig som helst att rida. Grym faktiskt. Bäst häst. Finaste lilla fyraåringen som fyller fem 2013. All snö har smält bort och vi kan använda ridbanan som vanligt och stigarna i skogen sviktar. Tänk om det inte blir mer vinter....? 

Hero och Laura

 

   

Hero och Hanna på programridningen i höstas    

Av avemaria - 28 december 2012 22:08

Jag skriver på min julklapp till mig själv: en Mac Book Air 13. Övergång från PC till Mac är inte helt lätt, bland annat har jag skrivit två långa och ganska trevliga inlägg här som bara plötsligt försvann. Hm. Liksom bara sögs iväg åt höger. Vad gör jag för fel? Skall nu snabba mig att avsluta detta lilla inlägg innan det försvinner genom att meddela att idag fegade jag ur när jag kom till ridhuset. Jag tog en promenad dit med Hero för att se om det fanns lite sällskap, kanske ett litet jogg-pass kombinerat med en promenad för oss två, men precis när vi kom fram gav sig fyra hästar iväg mot Köpingebro och vi blev ensamma kvar i det mega-stora ridhuset och det knäppte och blåste överallt och Hero blev lite spänd och orolig och jag drabbades av katastroftankarna: nu händer det grejer, jag trillar av, jag är alldeles ensam och allt går åt h-e. Så jag låtsades cool inför Hero och sa, äsch, här var tråkigt, vi tar en promenad i skogen i stället. Vilket vi gjorde. Lugnt och fint. Antingen är det ett klokt säkerhetstänkande för en femtioplussare med en unghäst, eller så är jag obotligt skadad av alla hästolyckor som inträffat i mitt liv. Skit samma. Hem kom vi och rätt mysigt hade vi och ingen avåkning inträffade. Hero var from som ett lamm förutom just i ridhuset när vi blev ensamma kvar, men jag är rätt säker på att hade jag bara kört på där så hade det säkert gått bra det också. Tur att Hanna är lite tuffare. Bye for now innan högerstormen inträffar...

 

Av avemaria - 21 december 2012 20:40

Käraste Heredero Sal som du heter "på riktigt". God Jul på dig. Du har överträffat mina förväntningar med råge. Den här bloggen startade som en sorts dagbok över vår tid tillsammans, över mitt ganska skraja närmande till dig när du kom som hingst för snart ett år sedan och som ett dokument över hur du (och jag, och Hanna med för den delen) har utvecklats tillsammans med dig. Och vi skall inte glömma Tilda, som har ridit dig så säkert och duktigt i skog och mark och som tog dig ner till stora oceanen, dvs Östersjön och lät dig se ut över det stora blå. Jag börjar faktiskt känna mig ganska bekväm med dig. Och stolt över dig. Och över mig själv också för den delen. Och att se dig i ridhuset under Hanna idag och sen själv sitta upp och få uppleva hur härlig du är att rida, känna hur mycket som har hänt sen du kom, se hur du verkar trivas med dig själv och oss och hur du "ger tillbaka" av dig själv, liksom tackar och visar att du gillar livet här och nu. För vi har faktiskt vårdat dig ömt och bekymrat oss över minsta sak och tagit hänsyn till allt som har väckt vår oro i alla avseenden. Och du har fått en sund och vettig hästhållning. Massor av tid utomhus, jättehagar, jättebox och till och med en vänlig hag-kompis. Och bra mat. Och varierad och lagom träning på många olika sätt. Det en en ren och skär glädje att få se dig visa upp dig från din allra bästa sida idag! Vilken tur vi hade som fick dig. Måtte du få förbli frisk! Vi skall göra allt vi kan för att ge dig goda förutsättningar att utvecklas hållbart och ge dig ett gott hästliv. Promise. JOYEUX NOEL, FELIZ NAVIDAD, MERRY CHRISTMAS, GOD JUL på dig.

 

Av avemaria - 16 december 2012 20:41

Halleda, som det heter på skånska. Tänk att man skulle få se spanjoren på svensk julshow med tomte på ryggen. Lilla Hero. Du är så tapper och modig. Genomförde allt med den äran. Fyra hästar iförda vita schabrak och ryttare i vita ridbyxor, röda överdelar och tomtemössor ovanpå hjälmen skrittade över till klubben i snömodds-sörja. Sen gällde det att maka ihop sig i ridhuset på Ystad Ridklubb där så gott som samtliga ridskolehästar och privat-dressyrare och hoppekipage trängdes för att rida fram inför att gå in på banan och utföra sina respektive nummer. Du är cool Hero. Visserligen fick du något lite spel nån gång när det blev för mycket hallaballoo på läktaren och visst var du taggad på dressyruppvisningen men sammantaget: Mycket väl godkänt! Du platsade fint bland de the big guys. Och Hanna var tjusig i tomtemössa och red Hero så fint, så fint. Jag var groom och assistent idag. Det var också kul. Spanien måste få nån bild från uppvisningen så de ser hur fint Hero har anpassat sig till sitt nya land! Just look!

Hero julshowar

     

Tränare Christina och groom Marie kollar framridningen

   

Skapa flashcards