Jag måste ta tag i min träning - och då menar jag inte dressyrträningen - utan ren och skär STYRKA och stabilitet är vad som måste till. Speciellt bål, mage, rygg. Red ett dressyrpass på gamle Janne för tränare Ditte Egholm-Hebsgaard i går kväll och blev rent ut sagt utsjasad efter 30 min. Snustorr i munnen, andfådd, flåsig för att tala klarspråk.  Som en otränad pensionär. Jag är för svag helt enkelt. Idag var det debut för mig att ha hand om Hero helt själv.  Det blev longering på ridbana, (där fick Hero ett litet spel  men det lyckades vi snabbt få styr på), sen ett kort pass på ridbanan och därefter ut i skogen med svarte friesern Doeke. Hero god, vänlig och lugn.  Min vän Lotta kom och tittade och gav mig en avhyvling: du svankar! Sänk hälarna! Slappna aaaaav!!! Om du inte tränar upp din styrka kommer du aldrig vidare i ridningen! Sen engagerade sig halva stallet i vilken träningform jag skulle använda mig av. Som alltid när någon vänlig själ vill hjälpa till och få igång min motivation att träna så stänger jag av, blockerar mig helt. Hummar och håller med men blir helt inåtvänd. Allt rinner av. Jag hatar att träna! Jag hatar att träna i grupp! Jag blir gråtfärdig på Friskis och Svettis pass. Jag känner mig alltid ensam och förfrämligad bland hurtbullar i neonfärgade träningskläder. JAG VILL INTE! Jag är inte överviktig och kan gå två timmar i sträck. Räcker inte det? Men det slutade bra: alla enades om att jag skulle ta en första konsultation på Mpiyo (Mindfulness/Pilates/Yoga-studion i Ystad) för att hitta något som passar JUST MIG. Och det tog. Idag bokade jag tid hos Merethe på Mpiyo. Söndag 14.30 faller bilan. Då är det way of no return. Tack alla!

Lycklig herre i rött som njuter av första spirande grönskan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä nu jäklar måste jag skaka liv i min insomnade blogg. Det har varit en riktigt rolig dag. Hanna och jag hade mest på kul -  både för Hero och för oss - kommit överens med Laura att låta honom starta för första gången i en LC:2. Hanna var inte så pi...

Idag är första gången på evigheter som det är lite höst i luften. Det har varit en otrolig sommar med en oändlig räcka av soliga dagar och ljumma kvällar. Hero har gått ute dygnet runt hela sommaren och idag är första natten han får stå inne i sin fi...

Men herregud, det har gått nästan två och en halv månad sen sist. Vad hände? Ljuset, värmen, sommaren kom emellan kanske. Semester, hav, sol, vänner, sand, grönska. Det vackra och goda livet tog väl över helt enkelt och blogg och web och skärm liksom...

Hero, du får ursäkta, men jag har haft en otrohetshistoria med Guingol. Guingol är pre-korsning och bor på Mallorca och där har jag varit på ridresa. Skämt åsido, men Guingol är världens bussigaste dressyrhäst. Inte lika tjusig som pre-hingstarna där...

Lika seg som vintern har varit, lika segt har det varit på bloggfronten. Men nu jäklar. All snö har smält. Det går att rida på ridbanan. Krokus, snödroppar och påskliljor flaggar i alla färger i trädgårdar och dikesrenar. Let the sunshine in! I skoge...